Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Måndag 28 september 2020

Sinnlig dans och bildmagi

2011-10-30

Fakta:

Namn: Igen / Se min Skygge
Koreografi: Thomas Eisenhardts & Catherine Pohers / Jørgen & Loa Carlslund
Ensemble: Aaben dans http://www.abendans.dk/ samt Zebu Scenekunst http://www.zebu.nu/
» http://www.abendans.dk/

Aaben Dans visar på glädjen över rörelser hos de minsta, medan gruppen ZeBu
skapar bildmagi med ny teknologi för de något större barnen.

Allting är härligt mjukt, och snällt och böjligt i Thomas Eisenhardts och
Catherine Pohers nya föreställning Igen, där Aaben Dans bjuder in småbarn
från sex månader till fyra års ålder i dansteaterns känslofyllda världar.
Tillsammans med sina vuxna omringar de små den ryamattsklädda scenen, där
dansarna Antoinette Helbing och Ole Birger Hansen i fina rullningar-,
vridningar-, hopp- och flygrörelser visar på glädjen på att röra sig och att
göra skojiga saker tillsammans. Som titeln antyder, är det också
upprepningens glädje, som de två dansarna fokuserar på i sin lättsamma
danslek där även ljud och ljus gör rörelser i rummet.
Frederik Lundin har skapat den den funktionella musiken med fina rytmer och
härliga saxofonklanger, som blandar sig mer djurläten när dansarna gör så
apliknande upptåg och far ut mot de små åskådarna. Trådar och mjukt ullgarn
går som en röd tråd genom hela föreställningen, innan barnen till slut bjuds
in till att själva röra sig på scenens mattatillsammans med en massa
garnnystan.
För barn från sex år och uppåt presenterar teater ZeBu dansant bildmagi i
Se min Skygge i koreografi av Jørgen och Loa Carlslund tillsammans med
Tina Tarpgaard, som i likhet med föreställningens videokonstnär Jonas
Jongejan kommer från Recoil Performance Group.(Kända för teknologiskt
raffinerad danskonst övers. anm.)
På samma sätt som i det riktiga livet är Jørgen och Loa Carlslund också far
och dotter i föreställninge, som handlar om en flicka, som börjar göra
fantasifulla skuggbilder och skapar berättelser i samspel med sin egen
skugga.
”Nej,vad konstigt,” säger en pojke i publiken. För plötsligt får Loas skugga
på bakväggen ett eget liv.
Riktigt magiskt blir det när Loa – inte utan
associationer till Lewis Carolls Spegellandet – går genom väggen och som
en siluett raffinerat dansar tillsammans med skuggan.
Det är på det hela taget dansens samspel med teknologin i ett fascinerande
universum av bilder, snarare än själva ramhistorien om flickans frigörelse
från sin far som är intressant och visar på dansteaterns nya möjligheter och
berättarformer.

Vibeke Wern

Fler Föreställningar

Annonser