Kinesiskt gästspel på Dansstationen

Beijing Dance/LDTC Le Dong Tian Xia, som betyder ”åskan mullrar under himlen” bildades 2005 och blev Kinas första proffessionella danskompani, bildat oberoende av regeringen, av konstnärlige ledaren Willy Tsao och Li Hanzhong.
Beijing Dance, detta icke-staliga danskompani har turnerat mycket i Kina, Europa, Nordamerika och anses vara ett pionjärkompani för banbrytande kinesisk koreografi.
Första verket, One Table N Chairs är ett urval av fyra av de nio scener /akter som ingår i verket med Transitional Music from Chinese Opera. Det inleds med scenen Farewell: ”I said good-bye to my male schoolmate who turned out to be a woman”, musik ur Eighteen Miles Farewell, en populär nordkinesisk opera-typ, berömd för sin humoristiska stil, i sin behandling av traditionellt drama.
De tolv dansarna utför med diciplinerad energi ett stort antal solodanser i varierande formationer som skiftar sekundsnabbt, i dialektisk touch mellan det strama strikta och det mjukt hängande eller tungt vägande mot scengolvet. En ung kvinna står högt uppe i ett slags torn, skapat i samklang med dansarna, en ung man står i ett annat sådant ”tillfälligt” torn. De blir till motpoler i uttryck av längtan, avskedstagande åtbörder.
Nästa scen Homesick som tar in essens av andra opera-typer samtidigt som man lägger lika mycket emfas på fyra” performing aspects ” som sång, skådespeleri, tal och akrobatik, blir till ett myller av rörelser som kan påminna om framgångsrik asiatisk kampsportfilm.
Scen nummer tre, Comradeship med vad man kan tolka som politisk kontext där en grupp som har politiskt möte sittande knyter näven till den klassiska hälsning. (Om man nu som västerländsk publik kan korrekt ”avläsa” dessa indikationer).
I varje scen förekommer samma slags scenografi med extra höga ben på vanliga stolar som kan användas till scenografi & avstamp för dans.
Här i scen tre ser vi en rad olika solodanser som månne gestaltar ”vittnen” i ett slags politisk meta-föreställning, om ungefär ”vi tror på den kinesiska vägen mot framtiden” – eller rentav en ironisk blinkning gentemot samma slags politiska möten/ föreställningar.
Här finns samlad, riktad energi med sträng diciplinerat koreografisk styrka med ständig växling av av temperament men där man ändå behǻller en grundläggande rytmisk gemenskapskänsla. Dock, en tydlig känsla av att göra indirekt / direkt uppror mot den urgamla klassiska kinesiska traditionen.
Metallicfärgade kostymer i silver och svart läder ger associationer till Matrix-filmer och andra rymdäventyr med futuristisk känsla.
Helt annat temperament har Beijing Dance till Stravinskjis Våroffer där det klassiska verket möts av nytänkande, en offensivt angrepp, nästan brutalt , på motpolerna tradition och innovation, rentav revolution gentemot Våroffer från 1913, skapat fyra år före den ryska revolutionen 1917.
Det börjar skyddslöst naket där dansarna tar emot musiken som nyfödda barn – med knallröd duk, symbol för blod, liv eller revolution? En nyskapande hållning till det klassiska verket, ingen öst-möter-väst-attityd, ingen underdånighet.
Med sin dans förnyar man också Straviskijs musik, gör den ivrigare, mer närvarande i nuets dans om liv och död, där koreografin av Li Hanzong och Ma Bo lyfter dansen till oanade starka uttryck som visar hur en klassiker kan förnyas, med en annan blick än den gängse västerländska.
Publiken på det fullsatta Dansstationen Palladium stod upp,applåderade och busvisslade av pur gläjde.

Det händer inte så ofta inom danskonsten- men dock på denna kinesiska vecka i Malmö!

Shanghai Puppet Theatre

Ingela Brovik