Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Måndag 28 september 2020

Fantastisk uppenbarelse

2011-10-07

Fakta:

Namn: And then, one thousand years of peace
Koreografi: Angelin Preljocaj
Ensemble: Ballet Preljocaj
Plats: Det Kongelige Teater, Gammel Scene, Gæstespil den 4. og 5. oktober
» http://www.kglteater.dk

Som levande piktogram står dansarna på scenen och former ett slags tecken och symboler med sina kroppar. I takt med den elektroniska musiken, vars ljudstyrka och tempo stiger och stiger, ändrar dansarna ställning. Med de rytmiska – nästan maniska rörelser dras publiken in i det förunderliga verket, med den likaså märkvärdiga titeln And then, one thousand years of peace. Det hypnotiska verket är skapat av den franska koreografen Angelin Preljocaj, som har låtit sig inspireras av Johannes uppenbarelser i Nya Testamentet. Og verket handlar verkligen om mystiska uppenbarelser – presenterade i en rad fascinerande och stundtals groteska tablåer. I en av dem rör sig dansarna likt deformerade och ohyggliga skapelser eller “aliens”. Men till tonerna av Beethovens Månskenssonat fladdrar två bevingade väsen fram och dansar iväg hela gruppen av ohyggliga väsen.
I en annan tablå går danserna runt likt strutsar med stelbent och med böcker i munnen och händerna. Två av de manliga bokbärarna brottas i en dansant macho-kamp, som utvecklar sig till lustiga överraskande steg och lyft för att till sist avslutas i en het kyss.
Två kvinnor dansar med stora skinande silverfat, som bakom deras huvuden fungerar som lysande glorior, medan det stundtals ser ut som om deras huvuden ligger avhuggna på faten. And then, one thousand years of peace är dans av en annan värld. Men mellan de mystiska tablåerna som påminner lite om Alexander Ekmans performance-koreografi, finns det många showartade påhitt med dans i olika formationer och dans med stolar, science fiktion-artade huvudbonader och annan rekvisita.
Exotiskt och spännande blir det när dansarna med olika nationella fanor stramt virade kring ansiktena intar olika erotiska positioner. Små orgie-scenarier där rörelserna saknar in, som om dansarna blir förvandlade till saltstoder i ett gammaltestamentligt Sodom. Riktigt dramatiskt blir det när tunga järnkättingar störtar ner från taket och och slår i scengolvet med en hård smäll. De fallande kedjorna är som flammande blixtar sända av en straffande Gud i himlen. Men de nu vitklädda dansarna tar upp de nedfallna kedjorna och hänger dem runt halsen som om det vore deras egna synder som de tog på sig. De rasslande kedjorna kommer till att låta som ringande kyrkklockor, samtidigt som välklingande fågelsång bryter fram.
Slutligen breder dansarna ut de tidigare fanorna ut på på scenen som ett stor färgstrålande världskarta. Kanske en scenisk bild av fredlig samexistens nationerna emellan. Och slutligen trippar två bräkande lamm – symboler för Kristus – runt på fanorna. En bild av försoning och förlåtelse.
And then, one thousand years of peace är ett mystiskt, makalöst och mycket vackert verk. Kanske kan man tycka att And then, one thousand years of peace är lite långdragen i starten, men snart dras man in i Angelin Preljocajs underbara estetiska universum och till slut är man helt begeistrad av hans känslosamma uppenbarelse. En extraordinär och storslagen vision som både är religiös och erotisk och som besitter en sällsynt andlig och humanistisk kraft.
Undertecknad drogs helt och hållet in i Angelin Preljocajs mångtydiga uppenbarelse och försatt i religiös extas.

Torben Kastrup

Fler Föreställningar

Annonser