Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Söndag 27 september 2020

Rörelsen som skärper blicken

2011-10-04

Fakta:

Namn: Fuktig
Koreografi: Jeanette Langert
Musik: Coco Rosie
Ensemble: Medverkande: Dan Langeborg och P-O Gerhard Larsson, Scenografi och kostym: Bente Lykke Möller, Ljusdesign: Karl Svensson
Plats: Pusterviksteatern, Göteborg
» www.goteborg.se/wps/portal/pustervik

Jeanette Langerts krävande koreografier är viktiga för danskonstens utveckling. I Fuktig öppnar hon vårt seende för vad dans i grunden är, menar Lis Hellström Sveningson.

Rörelsen är till en början knappt synlig. Koreografen Jeanette Langert skärper i sitt nya verk Fuktig som vanligt åskådarnas uppmärksamhet. Det är tyst. Två vita klot med ett hål i stirrar som ett ögonpar mot de två kropparna på scenen. En liggande, en sittande med ryggen vänd mot oss. De befinner sig på gränsen mellan scenens mörker och scenografen Bente Lykke Möllers upplysta brungula matta. Den rullar upp mot – eller ner från – den omgivande svarta rymden.

Det täta och sammanhållna är koreografens och scenografens gemensamma signum. Här växer rörelsen sakta, inifrån. I linjer, balanser, subtila viktöverföringar och förflyttningar skapar Langert laddningar mellan rörlig kropp och stilla kropp. Det är dans bortom människans begränsningar, rörelsen i sig är målet. Inspiration har hon hämtat från ett citat av den franske filosofen Michel Foucault: ”Själen är kroppens fängelse”.
Vi känner igen utgångspunkterna från hennes tidigare verk. Golvet är basen. Länge undrar jag om Dan Langeborn någonsin ska komma upp i stående position. Muskelspelet i vaden och vristen växer till viga vridningar av hela kroppen, som åskådare tappar jag uppfattningen om hur lemmarna förhåller sig till varandra. Människokroppen upplöses för den rörelse den utför. Koreografin öppnar vårt seende för vad dans i grunden är.

Langeborns upprepade nötning mot golvet accelererar. I kontrast är skådespelaren P-O Gerhard Larssons rörelser alltid långsamma, även i de ögonblick kropparna speglar varandra. Under den dryga halvtimmen byter de ursprungsposition.
Jeanette Langert gör stark och krävande koreografi för dansare på teknisk och mental topp. Det är viktigt för danskonstens utveckling. Konstnärsnämnden noterar i sin motivering till att ge henne årets Birgit Cullberg-stipendium att hon ”pekar ut en ny möjlig riktning för baletten”. Det är välfunnet, och bra att Jeanette Langert får denna viktiga uppmuntran. Men hennes dans knyter snarare an till arvet efter Birgit Åkesson, för vilken rörelsen var en form nog i sig.

Lis Hellström Sveningson

Fler Föreställningar

Annonser