Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Fredag 30 oktober 2020

En oändligt grym komedi

2011-09-24

Fakta:

Namn: The Art of Entertainment
Koreografi: Jan Lauwers
Ensemble: Needcompany
Plats: Kaaitheater, Bryssel
» http://www.kaaitheater.be

Under de senaste åren har texten fått en alltmer framträdande roll i
scenkonsten. Om det gäller teater, dans eller performance. En ny slags
teatralitet verkar växa fram där kroppen är den viktigaste beståndsdelen, den
som sätter rörelsen i fokus och skapar formen. Idag är det lika mycket publiken
som performerna som är föremål för uppmärksamhet. Vi känner oss alla inbegripna i
den skapande akten som förefaller lika grymt meningslös som vår omvärld där
blod, krig, terror rasar i aldrig sinande takt. Flamländska
scenkonstnärer som Fabre, Platel, Vandekeybus, Delcorte och Lauwers
excellerar i genren men även den katalanska gruppen La Fura dels
Baus står för lika hybrida verk.
I Jan Lauwers senaste verk The Art of Entertainment är vi alla
lika medansvariga. Alla skrattar och applåderar åt allt det som
mediavärlden presenterar för oss. Utan att reflektera sväljer vi alltsammans, menar
Lauwers och hans kollektiv Needcompany som under några timmar
öser på med allsköns dåliga skämt. Det är rått och påträngande som en deckare, den slags böcker som många läser, särskilt om morden är grymma
och blodet flyter i strida strömmar. Eller som i en grym TV-thriller som många gärna kopplar av med.
I föreställningen
överöses vi med intryck in absurdum tills man inte längre orkar applådera
de skickliga performerna som står där på scenen och ser ut som
marionetter, färdiga att ånyo börja om spelet. Spelet om alla och envars
existens. Varför applåderas de dåliga skämt som mediavärlden
producerar, verkar Lauwers fråga sig. Skrattet har blivit en social plikt, och skämten fungerar som alibi.
Med hänsyftning på Georges Orwells 1984, där den totalitära
kontrollen tagit överhanden och människorna tvingas in i en allt
grymmare tillvaro, visar Lauwers på hur vi roar oss med att skratta
åt de mest grymma historier som inte minst visas på TV och video.
I den här föreställningen spelas huvudrollen av en medelåldersman (Dirk Roofthooft) som bestämt sig för att begå självmord under
föreställningen. Alla vet det men bara väntar på att han ska skrida till verket. Vivian De Muynck, kollektivets osvikliga performer, är
föreställningens konferencier. Avståndet mellan verklighet och fiktion
krymper alltmedan allt vansinnigare händelser utspelas. En performer
rusar runt och följer med en kamera i detalj allas ansikten som i
närbild visas på en rad TV-skärmar som kantar hela scenrummet. Allt är
filmat. Vi kommer inte undan och den som skulle begå självmord
verkar hela tiden dra ut på tiden med planerna.Till slut dyker en läkare upp med en hel serie
sprutor för att ge honom sista hjälpen. Alla väntar med spänning. Några
minuter efteråt stiger han upp igen och föreställningen fortgår. Alla ser
lättade ut och konferencieren fortsätter överösa oss med sina aldrig
sinande ”skämt”. Hon är ju anställd för det och vi har ju betalt för
att se hela kabarén. Folk kysser, omfamnar, älskar och utnyttjar varandra i
en alltmer grotesk orgie där vår egen existens står i centrum. En
slags Monty Python komedi med oss själva som tragiska medspelare.
Det är lika skarpt som svartsynt men ändå kan man inte undgå
att dras in i det hela. Antingen man vill eller ej. Det är scenkonst på
högsta nivå och det är bara att hoppas att Lauwers med sitt kollektiv
fortsätter att göra angelägen scenkonst inte bara för de
specialister som troget följer hans verk. Var blev alla de andra av, de
som går på teatern för sitt nöjes skull? Det är en fråga som
många i teatervärlden idag ställer sig.

Ann Jonsson

Fler Föreställningar

Annonser