Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Tisdag 29 september 2020

I exil

2011-09-21

Fakta:

Namn: In Paris
Regissör: Dmitrij Krimov
Ensemble: Michail Barysjnikov och Anna Sinjakina
Plats: Theatre Chaillot, Paris
» http://theatre-chaillot.fr/

 
Det krävs gott handlag, talang och fantasi att dra ut en kort novell med lite dialog till en halvannan timmes lång föreställning. För att inte tala om otroliga skådespelare. In Paris, en pjäs skapad av romanen med samma namn av Ivan Bunin, den förste ryske författare som blev Nobelpristagare i litteratur, lyckas ganska bra med detta. I regi av Dmitrij Krimov, en av de mest innovativa regissörerna från Moskva, (verksam vid teatern Skola Dramatitjeskogo teatra http://sdart.ru/) och med den legendariske Michail Barysjnikov i huvudrollen (som har vidareutvecklat sina skådespelartalanger genom medverkan i mängder av filmer och tv-serier) och Anna Anna Sinjakina, en ung bejublad rysk skådespelerska. De backas dessutom upp av en begåvad ensemble som kan i stort sett allt: sjunga, mima, spela olika instrument, skapa ljudeffekter… Hela stycket som går i svart och vitt bygger tll stor del på visuella effekter och konstnärlig idérikedom.
Texten är till exempel projicerad som pratbubblor för att ge uttryck för rollkaraktärernas tankar, ordet “ensamhet” översatt till en mängd olika språk bildar stundtals bakgrundstapet.
Berättelsen handlar om två ryska immigranter som möts i 1930-talets Paris. Scenografin är charmerande minimalistisk, (jättelika vykort får symbolisera avståndet till hemlandet, ett rangligt bord representerar en restaurang, en låda är en taxi….) förstärker utsattheten av de två som befinner sig i exil. Han är en före detta general, och hon är bara hälften så gammal som han är. Mot alla odds blir de kära i varandra, men typiskt nog blir det en kortvarig affär. De hinner knappt dela paraply, taxi eller flytta ihop förrän han dör. I den korta berättelsen består slutscenen av kvinnan som efter begravningen håller generalens gamla armérock med rött foder. Hon pressar den mot sitt ansikte och sjunker ner på knä.
I Krimovs version återkommer generalen flyktigt som tjurfäktare och använder sin rödfodrade rock som en muleta, som för att utmana tiden och ödets ironi. Detta rörande pas de deux är också den enda gången Barysjnikov dansar. Bägge slutversionerna är lika oroväckande.

Simona Gouchan

Fler Föreställningar

Annonser