Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Måndag 28 september 2020

En lektion med James

2011-09-20

Fakta:

Namn: Enetime och Sylfiden
Koreografi: Flemming Flindt och Bournonville
Ensemble: Den Kongelige Ballet
Plats: Det Kongelige Teater Gammel Scene
» http://www.kglteater.dk

Det var Sylfidens James – dansed av Alban Lendorf, som stal all uppmärksamhet vid Det Kongelige Teaters säsongspremiär, där August Bournonvilles Sylfiden och Flemming Flindts Enetime (Lektionen) var på programmet.
Den första september mottog Alban Lendorf priset som “The Most Outstanding Dancer of the Year” vid den italienske balettfestivalen ”Premio Positano Leonide Massine per la Danza”, och efter att ha blivit hyllad av de amerikanska kritikerna på Den Kongelige Ballets turné i USA under våren var det nu den danska publikens tur att få se stjärndansaren i rollen som James i nationalbaletten Sylfiden, som fyller 175 år just denna säsong. Och publiken fick sina förväntningar uppfyllda. Alban Lendorf förförde inte bara Sylfiden, utan tog hela teatern med storm.
Alban Lendorf dansar James temperamentsfullt och med en enorm energi och styrka, som särskilt kommer till uttryck i förhållandet till häxan Madge. När de två karaktärerna går clinch, slår det verkligen gnistor på scenen. Alban Lendorfs teknik är föredömlig, och hans närvaro och pondus på scenen är helt beundransvärd. Det är inget snack om att han är en stjärna. Men Jette Buchwald spelade också på alla strängar som häxan Madge, som tar en gruvlig hämnd på James. Hennes karaktärsdans samt distinkta och tydligt avläsbara mimik och hotfulla gestik når ända ut till de allra bakersta gradängerna, där man säkert också kan känna sig skrämd av hennes förbannelser.
Som James rival, Gurn, gör Christopher Rickert en riktigt fin svärmorsdräng, som likt en hyena står på språng för att stjäla James brud, Effy. Sylfiden är dessvärre den mest annonyma rollen – danset av Jaime Crandall. Hon är visserligen förförisk som Sylfiden, lätt och eterisk, men hon försvinner i mängden bland alla de andra tyllklädda sylfiderna. Det är som om James lika gärna kunde ha valt någon av de många andra lockande sylfiderna i skogen. Hon lyckas inte skilja ut sig i mängden varken på det ena eller andra sättet.
I balettrysaren Enetime (Lektionen) ringer det på dörren, och en oskyldig elev träder in i den dunkla källardansstudion, som är som hämtad ur en Hitchcock film. Pianisten, som liknar en gammaldags sträng skolfröken med stram knut i nacken, släpper motvilligt in eleven. Denna strama tant dansas av Mette Bødtcher, medans Ida Praetorius dansar den entusiastiska eleven, som otåligt väntar på att få dra på sig träningskläderna och tåspetsskorna. Mads Blangstrup dansar balettläraren, som tafatt och klumpigt närmar sig sin nya elev. Men i sin dansundervisning generar han sig inte och famlar efter den unga flickans vackra former och blir alltmer upphetsad i sina närmanden. Lärarens demoniska sida väcks till liv och han lockar henne att ta på sig tåspetsskorna.
Balettskorna är lärarens fetisch, och när eleven har dem på sig, är han ohejdbar i sitt aggressivitet mot henne. Vi har sett farliga och demoniska balettmästare i Enetime, men den bäste är Mads Blangstrup, när han efter att ha strypt sin elev står och skakar är det som om en orgasm genomströmmade hans kropp. Mads Blangstrup lyckas verkligen på ett tydligt sätt visa upp sin rollkaraktärs stympade och ynkliga karaktär i all sin gräslighet.
Med högt lyftade ben marscherar pianisten och balettläraren ut med liket av eleven, som om det bara vore en hoprullad matta. Enetime, som bygger på skådespelet La Leçon av den rumänske dramatikern Eugène Ionesco, kan tolkas som en allegori över ett totalitärt styre, som slår ner hårt på alla nya idéer set till attförtrycka dem. Dansläraren är diktatorn, och pianisten är medlöparen och förrädaren, medan eleven symboliserar det nya, framsteget och upproret. Sett i detta ljus kan Enetime ses som en diktatur, medan det gemensamma ( fællestime) är identiskt med demokrati.

Torben Kastrup

Fler Föreställningar

Annonser