Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Torsdag 01 oktober 2020

Eleganta Oberlin Dance Collective gästar Joyce

2011-09-18

Fakta:

Namn: Stomp a Waltz, Waving Not Drowning (A Guide to Elegance), och Investigating Grace
Koreografi: KT Nelson och Brenda Way
Ensemble: ODC (Oberlin Dance Collective), San Francisco
Plats: Joyce Theatre, New York
» http://www.joyce.org

New York i augusti är varmt och fuktigt. Många aktiviteter pågår utomhus men för den som söker skydd undan störtregnen finns också tillflykter under tak. I början av höstsäsongen firade det prisbelönta kompaniet ODC sitt 40-års jubileum på Joyce Theater.
ODC (Oberlin Dance Collective) har många gånger hyllats för sina vågade och tankeväckande verk. Kompaniet grundades i Ohio av koreografen Brenda Way 1971 och har med åren vuxit till en institution.1979 flyttade konstnärskollektivet till San Francisco där de bildat ett aktivt nav med dans i centrum. Numer har ODC en klinik, ett flertal träningslokaler, en nyrenoverad teater. De erbjuder dansklasser och utbildningar för professionella liksom för glada amatörer.

40-års kalaset till ära håller sig ODC till klassiker från repertoaren. Stomp a Waltz, K T Nelsons verk från 2006 inleder föreställningen, och energin går inte att ta miste på. När ridån går upp står dansarna i märkliga formationer, med armarna pekandes mot himlen. De står still, likt stenstoder men snabbt bryts stillheten av ett rytmiskt klappande och stampande som går över till en oerhört dynamisk sekvens ackompanjerad av den brasilianska kompositörens, Marcelo Zarvos musik. De tio dansarna rör sig omlott in i solon, duetter eller gruppformationer. Hoppen och lyften är höga, det är tempo och det är snyggt
. Huvudattraktionen är en duett med Jeremy Smith och Yayoi Kambara. Den börjar flödande, där han skapar former med armar och ben och hon slingrar sig kring honom. Flödet övergår så småningom till en allt vildsintare lek mellan man och kvinna.
Följande verk är en temposänkning. Waving not drowning till vokalisten Pamela Z:s ord- och musikslinga inspirerades av Geneviève Antoine Dariauxs bok, A Guide to elegance som kom ut på 1960-talet. Den är en exposé över hur kvinnor ska klä sig rätt inför varje tillfälle. Men på scen är det inte kvinnor som kläs rätt, istället draperas männen av kvinnorna i diverse papperskreationer ackompanjerat av citat ur boken som ”A really elegant woman never wears black in the morning”.
Verket inleds med att en kvinnlig dansare (Anne Zivolich) kommer ut i en blå klänning med släp. Hon cirklar runt ett tag och gömmer sig bakom en slöja. När slöjan faller rusar hon från scenen för att ge plats åt en annan kvinnlig dansare (Yayoi Kambara), hon sportigt klädd i svart topp, åtsittande shorts och svarta strumpor.
Så småningom inträder männen på scen för att stylas om. De kvinnliga dansarna – i svarta sportkläder och svarta sockor – tar tid på sig. De klipper noggrant ut klänningar och kjolar i vitt papper som de sedan klär de manliga dansarna med. Koreografen, Brenda Way retas med invanda stereotyper om kvinnan som utställningsdocka. Tankeväckande men kanske inte helt nytt och revolutionerade.
Föreställningen avslutas med Brenda Ways prisbelönta Investigating Grace till J S Bachs Goldberg variationer. Daniel Santos är huvudsolist och inleder verket, han rör sig kattlikt och graciöst över scenen. Men snart förbyts det organiska och smidigheten av mer upphackade rörelser. Han vacklar till, bärs upp av de andra dansarna. Verket kom till efter att Brenda Ways son fick en hjärntumör som han lyckligtvis hämtade sig ifrån. Hela verket andas luft. Kläderna är ljusa, stegen och hoppen lätta. Publiken lämnas med en eterisk känsla.

Milena Davila

Fler Föreställningar

Annonser