Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Tisdag 20 oktober 2020

Märkliga steg runt svåra ämnen

2011-07-01

Fakta:

Namn: Can We Talk About This?
Koreografi: Lloyd Newson
Ensemble: DV8 Physical Theatre
Plats: Dansens Hus, Stockholm
» http://www.intersection.cz/

Vem har rätten att säga eller skriva vad som helst? Kan vi prata om det här? Vem har rätten att censurera? Lever vi verkligen i en demokrati om flera civilrättsliga åsikter, om än känsliga, får förbli tabu?
DV8 och deras nya föreställning ställer många nygamla frågor och ger få svar. Frågor som redan fanns i bakgrunden till deras framgångsrika och omsusade verkTo Be Straight With You (2008), vilket undersökte homofobi och religion.
I Can We Talk About This?, som arbetats fram under, bland annat, en två veckors residens på Dansens Hus, har både intervju- och arkivmaterialet som ligger till grund för föreställningen dragits åt allt hårdare kring den individuella dansaren/skådespelaren.
Scenbilden är enkel med antydningar mot skolgård inklusive klotterplank.
Musiken är repetitiv och nedskruvad, vilket förhöjer tempot och utsattheten i rörelserna och rösten, vilka i sin tur stundtals mästerligt framförs av en allvarlig men förvånansvärt splittrad ensemble.
Lloyd Newson har i flera äldre verk låtit en eller flera betraktare stanna kvar i bakgrunden till det som sker i centrum (till exempel Nigel Charnock roll i Strange Fish!). Detta har skapat en extra spänning och stämning till det berättade genom att alltid rikta energin åt flera håll.
Betraktaren verkar nu i Can We Talk About This? fullständigt ha flyttat in i rösten på dansarna som ständigt står i solofront mot publiken, likt agitatorer.
Numren med de olika texterna är samtidigt alla politiska monologer i någon form.
Flera agerar på scenen och de är de där för att med rörelserna eller rösten förtydliga det monologen framhäver. Detta skapar en ensam tittskåpsarena av expressiva åsikter och rörelser.
Och budskapet är högljutt, ibland på gränsen till skrikande. Med exempel från Ayaan Hirsi Ali, Theo Van Gogh, Flemming Rose m.fl. rör DV8 om ordentligt i grytan kring Europas relation till islam, där flera motstridiga och motsägelsefulla? perspektiv snabbt fyller klotterplanket.
Flemming Rose exempel från Jyllands-Posten vinklas mot det absurda när människan bakom ordet eller teckningarna hotas med döden, ja, vad är då tryckfrihet och följdfrågan; vad skapar en demokrati?
DV8 har en underlig förmåga att formulera något med orden och något helt annat med kroppen. Flemming Rose text läses stående på huvudet, hängandes på en vägg, under ett klädbyte. Detta möjliggör ett igenkännande från vår vardag. Information kommer till oss medan vi lever och håller på. Det är ju så det är. Hur smärtsamt budskapet än kan vara, så når det oss mitt i livet, framför Tv:n, i radion på tunnelbanan, i tidningen under frukostkaoset.
När budskapet så framförs med rörelser vänds bägaren 180 grader och sanden rinner ut i våra egna händer. Samtiden får en kropp, ett ansikte och en röst. Människan som står framför oss blir plötsligt en del av vår egen sociala verklighet. Och just när vi äntligen fått möjligheten att tala till varandra om dessa fundamentala saker, så är det någon annan, en förbipasserande, som tar våra mikrofoner, släcker ljuset och går.

Så svaret blir alltså nej. Vi kan inte prata om det här med varandra just nu. Eller? Måste vi ha en mikrofon? Vågar vi ändå? Lyssna i mörkret?

Föreställningarna på Dansens Hus i Stockholm 20-22 juni var förhandsvisningar. Urpremiären äger rum 25 augusti på operahuset i Sydney.

Karl Svantesson

Fler Föreställningar

Annonser