Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Måndag 28 september 2020

Desdemona i Tony Morrisons tappning

2011-05-29

Fakta:

Namn: Desdemona
Regissör: Peter Sellars
Plats: KVS Bryssel
» http://www.kvs.be/

Den politiskt laddade scenkonsten har vind i seglen idag. Lika
mycket dans, teater, opera som performance bräddar över av minst sagt
tänkvärt sprängstoff. En av dem som utan ironi lyckas använda
scenrummet till att ställa frågor i realtid utan omsvep är Peter
Sellars.
I hans senaste uppsättning Desdemona som nyligen haft
världspremiär är det européernas historiskt komplicerade förhållande
till Afrika som sätts på spel. Desdemonas relation till Othello blir
till en rasuppgörelse där rollen både som Desdemona och Othello spelas
av en och samma person.
Den otroligt skickliga amerikanska performern Elizabeth Marvel
ändrar ständigt röstläge från sitt eget ljusa kvinnliga till manligt
djupt. Liksom det grekiska dramat bygger på tragedier är vårt eget
historiska förhållande till inte minst Afrika en tragedi som först nu
under de sista årtiondena kommit i full dager. Själv såg jag
föreställningen i Bryssel och kunde liksom förmodligen de flesta inte
låta bli att tänka på landets komplicerade koloniala förhållande till
Kongo.
Föreställningen bygger på en text som skrivits av Toni Morrison på
uppdrag av Sellars. I denna är det kvinnorna som får komma till tals.
Förutom Desdemona vars text kontinuerligt visas på en jättebildskärm i
fonden. Som en del av föreställningen, inte som någon slags enerverande
översättningsremsa.
Hon ackompanjeras av en lika skicklig kvinnlig
sångerska från Mali, Rokia Traoré som med hjälp av två malinesiska
musiker med sina griotinstrument skapade en slags dramatisk energi inte
minst genom sin skicklighet att tränga in i solosångerskans skilda
affekter. Men också som en slags musikaliska dialoger i de berättande
partierna mellan Desdemona och hennes afrikanska barnjungfru Barbary (ordet betyder Afrika på engelska) som Morrison fört in i handlingen.
Barbary som liksom Desdemona dog av kärlek till sina älskade blir till
en uppgörelse mellan det vita och svarta Afrika, där Barbary framställs
som hon som fick lida sig igenom en tillvaro som Desdemona däremot
upplevde som en av sin barndoms rikaste.
Morrison framställer Desdemona som en kvinnlig Kristusfigur som ger
och söker kärlek men enbart får svek, svartsjuka och grymheter
tillbaks. Inte ens hennes älskade Othello förstår henne. Det är först
efter döden då de träffas och får tid att göra upp som allt blir klart.

Det är kvinnorna som får lida medan männen ger sig ut och krigar för
att få mera makt, våldför sig på stackars ensamma kvinnor, förstör
barnen med sina grymheter som för generationer kommer att prägla dem.

Othello framställs som vilken soldat som helst. Berättar de mest
perversa krigshistorier man kan tänka sig för sin älskade som härdar ut
tack vare sin kärlek.
Men vad händer när krigen är slut, grymheterna upphör de då eller
kommer de alltid att leva kvar, trots att kvinnorna nu har rätt att
säga sin mening, inte bara på andra sidan graven? Eller kanske de
aldrig får göra sin mening hörd som Toni Morrison verkar ställa sig
frågan.
Föreställningens höjpunkter var många. Inte minst själva scenbilden
som helt dominerades av artisterna. Alla klädda i gyllengula dräkter,
mot en svart bakgrund där texten hela tiden projicerades. Sobert in i
minst lilla glasflaska som täckte delar av scenen. Förbryllande som
olika giftflaskor, symboler för alla grymheter som krigen kan
framkalla.

Ann Jonsson

Fler Föreställningar

Annonser