Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Söndag 27 september 2020

Magisk balettafton

2011-05-02

Fakta:

Namn: Balletaften: Konservatoriet, Alumnus och Etudes
Koreografi: August Bournonville, Johan Kobborg, Harald Lander
Ensemble: Den Kongelige Ballet
Plats: Det Kongelige Teater, Gamle scene, Köpenhamn
» http://www.kglteater.dk

Den Kongelige Ballet avslutar säsongen 2010-11 storstilat, Kompagniets Balletaften med verk av Bournonville, Lander och Kobborg på programmet utgör säsongens allra bästa dansföreställning. De tre balletterna skapar tillsammans fantastisk dansmagi, och det är en ren njutning att uppleva dessa verk när de som just här dansas av kompaniets främsta dansare.

Den storslagna aftonen börjar med August Bournonvilles Konservatoriet, som är ett utdrag ur baletten Konservatoriet eller et Avisfrieri (1849).
Det handlar om balletträning på en skola i Paris i början av 1800-tallet. Men det finns inte mycket av berättelse i detta verk, däremot handlar det om att demonstrera steg. Det är kaskader av delikata steg! I Konservatoriet blir det verkligen synliggjort hur enormt svårt det är att dansa Bournonvilles mycket eleganta, men för kroppen väldigt artificiella koreografi. Torson är hårt hållen samtidigt som fötterna rör sig likt trumpinnar. Och mens armarna ska hållas stilla, rör sig fötterna som om de vore vingar som håller dansarna svävande i luften. Det är kanske onaturligt, men inte desto mindre vackert att se på.
Eller som den amerikanska balettrecensenten Tobi Tobias så betecknande skriver i föreställningens program: ”Att dansa i överensstämmelse med Bournonvilles värderingar är att skapa en metafor för civiliserat beteende”.
Johan Kobborg, den danske solisten vid Royal Ballet i London, bidrar med två verk – samlade under titeln Alumnus. De utgör båda en hyllning till den bournonvilleskt koketterande stilen och det känns verkligen som om Bournonville ande svävar över det hela. I den första delen av Alumnus kallad, Les Lutins, sticker till och med Den Kongelige Ballets andlige fader fram sitt uppförstorade ansikte från kulissen. I den andra delen, Salute, sticker hans näsa upp från scengolvet. Säkerligen skulle Bournonville ha glatt sig över Kobborgs charmerande koreografi, för det råder en festlig nyårskonsert-stämning till H.C. Lumbyes sprudlande musik.
I en rad skojiga tablåer får vi åse käcka officerare tillsammans med deras kärlekskranka flickvänner. Det är gamla goda förvecklingar i smart moderniserad förpackning i något som påminner om Jiří Kyliáns absurda humor.
I Les Lutins är den norska violinisten Jon Gjesme med på scenen som en traditionsenlig spelman, och hans snabba stråkföring får Alban Lendorf och svenske Tim Matiakis till att löpa amok i fantastiska stegkombinationer. Som en hälsning till August Bournonvilles Jockey-dans konkurrerar de två ivriga dansarna om att vara bäst och de gör allt för att imponera på en rödkindad flicka, dansad av en intagande Gudrun Bojesen.
Alumnus är en given klassiker, en riktig show, som kan dansas vid olika festliga tillfällen. Det hela avslutas med Harald Landers inte desto mindre festliga Etudes från 1948, som Nikolaj Hübbe och Thomas Lund har stämt av tillsammans med Harald Landers änka, Lise Lander. Det som under årens lopp har lagts till i baletten, har rensats bort. Den har rensats så att bara skelettet är kvar, så att numera Etudes är lika strålande som till premiären på Parisoperan 1952.
Dansen som sker i rad längs stången har mjukats upp så att den inte verkar vara så militärisk och tempot är på vissa ställen snabbare så att de väldigt svårdansade stegen knappast har blivit lättare.
Etudes är en metabalett om upprepning av rörelser i träningslokalen, en ballerinas dröm om en glamorös uppvisning på scenen. Det är en elegant uppvisning av den klassiska tekniken och den framförs nära nog perfekt av Den Kongelige ballet.
Det blev en Balettafton med stora konstnärer och den avslutades på bästa möjliga sätt med utnämningen av Alban Lendorf till solodansare. En mycket välförtjänt utnämning, som många har väntat på, och som publiken – däribland Dronning Margrethe – mottog med stor förtjusning och stående ovationer.

Torben Kastrup

Fler Föreställningar

Annonser