Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Tisdag 22 september 2020

Annalisa Ericson – Sveriges Ginger Rogers!

2011-04-28

Annalisa Ericson var ett superproffs med fantastisk bredd och dans som specialitet. När hon dansade med Nils Poppe perfektionistiskt, lustfyllt och nästan akrobatiskt blev hon en svensk Ginger Rogers med stjärnstatus i decennier.

Hon var inte ett kapitel svensk teaterhistoria; hon var flera. Begåvad, absolut, men knappast något naturbarn. Hennes far var regementsmusiker i Stockholm, en sektor av musiklivet som i början av 1900-talet innebar utbildning och folklig tillgänglighet. Annalisa Ericson, född 1913, började vid Operans balettelevskola sex år gammal, en gedigen förberedande yrkesutbildning för barn, sällan från högreståndsmiljö. Hennes genom en sällsynt lång karriär utmärkt eleganta hållning, lika avspänd som rak, skvallrade om klassisk dansträning, balettbarn som Annalisa staterade dessutom som ”folk” i Aida och Boheme.

Med ett bagage av klassisk skolning anlände hon till elevåren som skådespelare vid Oscarsteatern hos bl a Gösta Ekman den äldre. Så vidtog ett tätt duggande av filmer, musikaler och revyer hos Ernst Rolf, Gustaf Wally och Kar de Mumma. Till och med en Ingmar-Bergmanfilm kan hittas bland de 60-tal hon gjort: Sommarlek från 1950.

Hennes position som folkkär vilar på en cool stockholmsstil som ”saltaste bönan i sta’n”, en säker och självständig kvinna, som samtidigt är härligt glad. Den där fräscha och käcka glädjen kan man fundera över, ett svenskt kvinnoideal kanske, säkerligen med anglo-amerikansk touche, av kompetens, livslust och arbetsglädje, demokratisk folklighet och schyssthet. Högt upp i åren var hon lika salt, snygg och glad som när hon steppade i frack på 1940-talet i prydlig crossdressing fär folkhemmet.

Margareta Sörenson

Texten är tidigare publicerad i Expressen, Kulturen 24 april.

Fler Nyheter

Annonser