Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Onsdag 30 september 2020

Ny medalj för dansen!

2011-04-10

Samma vecka som de nya svenska sedlarna har presenterats, har en ny medalj sett dagens ljus i det svenska kulturlivet. På sedlarna har kungligheterna dragit sig tillbaka till förmån för betydelsefulla svenska konstnärer som bland andra Evert Taube och Astrid Lindgren. Och här kommer en medalj i samma anda.

Koreografen Ivo Cramér gick bort 2009, och nu, då han skulle fyllt 90 år, börjar Tyyne och Ivo Cramérs stiftelse dela ut medaljer ”till personer som verkat i hans anda”. På flera sätt kan man tycka att det är något djupt otidsenligt över en medalj, men en ”civil” eller ’borgerlig’ medalj kanske är lika modern och tidsenlig som okungliga sedlar.

Dessutom rymmer Cramér-medaljen på en insikt om att danslivet innerligt väl behöver lite utmärkelser, belöningar och uppmärksamhet åt sina utövare. Det är och förblir, koreografi-boom eller ej, en del av kulturlivet där många sliter hårt och länge i tysthet. Lång utbildning, kort karriär, dåligt betalt, som dansarna brukar säga.

Ivo Cramér är koreografen som hamnat i skuggan av Birgit- och- Birgit, orättvist på många sätt. Birgit Cullberg, skapade förvisso nytt med större efterklang och blev ryktbar i hela världen. (Hon kunde mycket väl kvala in på en sedel!) Birgit Åkesson var en mer utmanande modernist, men Cramér lämnade ändå efter sig en rad betydelsefulla verk som dansats flitigt. Hans nykoreograferade historiska verk, präglade av hans forskning och säkra sinne för dansens teatralitet, är pärlor som vårdas ömt till exempel i Frankrike, där flera operahus dansar hans version av baletten La fille mal gardée, (den illa vaktade flickan) från revolutionsåret 1789. Den är i mer ”ren” 1700-tals-stil medan den omtolkade version som t ex Stockholmsoperan har haft på repertoaren är av Frederick Ashton från 1960 och klassisk i den mening som stampades fram på 1950-talet, med mer emfas på det tekniskt drivna än det teatralt uttrycksfulla, även om Ashtons version innehåller s k karaktärsdans, också.

Medaljen som delades ut på fredagen f f g, som det heter i operahus, visade sig vara sex stycken, var och en med en utförlig motivering. Utdelningen ägde rum i Stockholmsoperans solistfoajé, med en liten 1700-tals-page som bar in medaljer så fint på en sammetsbricka. Medaljerna gick till Prinsessan Christina fru Magnuson för hennes dansfrämjande, till Erik Näslund för sin gärning vid Dansmuseet och inom dansforskningen, till Edith Roger, en av de första dansarna i Cramérbaletten på 1940-talet och nu 90+. Vidare till Marianne Orlando, en av 1900-talets mest aktade dansöser, Mikael Jönsson, numera chef för Centre Culturel Suédois i Paris samt, inte minst, till Mats Ek, ”för hans personliga koreografiska stil som har fört en stark danstradition vidare och för hans nyskapande teater- och operaregi”.

Bara Mats Ek fixade en fem sekunder lång mim där han låtsades stucken i hjärtat av medaljnålen, vilket renderade glada skratt. Medaljutdelingen planeras att bli årlig; få se vem som kan matcha Ek. Som för övrigt har fransk hederslegion och en Carina Ari-medalj att garnera sig med för de tillfällen som är så festliga att han bär frack.

Margareta Sörenson

Publicerat i Expressen.se/kultur/Scenbloggen 9 april 2011

Fler Nyheter

Annonser