Målar hela världen

Först då jag nynnande går ut från Zebradans inser jag att det här är inte bara ännu en av barnkulturens alla färgövningar. Det här är rena, rama pamflett-baletten för små blåstrumpor eller regnbågskillar! Räddning ur rosa-träsket för småflickorna. Mångfald och pluralism för de minsta individerna, så som ock för de stora.

En fröken gäspar. En annan börjar fnittra. Det kan nog se lite udda ut när SU-EN använder butons teknik och koncentration för en liten promenad på armbågar och knän på golvet.

Men barnen tvekar bara den första halva minuten och sen börjar de av sig själva ljuda blllååå och rrrröööd vartefter SU-EN byter peruker i knalliga färger. Vid hennes sida sitter cellisten Leo Svensson Sander och spelar egen musik på cello och på såg som låter miiiuuuäääng ända in i märgen och så ljudsätts färgerna vid sidan om SU-EN:s olika projekt på det äggulegula golvet.

Det är bara att luta sig mot de lindblomsgröna kuddarna och kolla hur hon droppar färg på det gula, spretar med sina polykroma tår och singlar mångfärgade löv upp i luften.

Buto light med glimt i ögonvrån, och dessutom en fräckt ironisk blinkning till barntevens standardsound i den avslutande ”coola låten”: Jag vill va’ alla färger.

Inte ha, inte gilla, utan själv vara.

Publicerat i Expressen Kulturen 4 april 2011

Margareta Sörenson