Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Torsdag 24 september 2020

Lyser lyckligt

2011-04-04

Fakta:

Namn: Liten igen & Sugerstar Sockerstjärna
Författare: Carolina Frände respektive Åsa Lindholm
Plats: Stockholms Stadsteater, Skärholmen
» http://www.stadsteatern.stockholm.se/

Flicka eller pojke, kvinna eller man? Stockholms Stadsteaters Skärholmenscen, som spelar i en av de södra förorterna för barn och unga, borrar i nyläsningar om könens möjliga tolkningar. Konstnärliga ledaren Carolina Frände har bl a med sitt tidigare sagoprojekt, med succén De röda skorna i topp, nyläst med känsliga fingertoppar, leklystenhet och en behaglig jo-förresten-känsla.

Dags igen: nästan samma scenografiska box snurrar nu på scenen för både de små och de stora med två pjäser, Liten igen och Sugarstar, Sockerstjärna. I Liten igen, med ordlöst libretto av Frände, dramaturgen Matti Kjelbye och Siri Hamari, tolkar mimaren Hamari återigen mästerligt individen genom andra filter än ålder och kön. Hon spelar en gammal stelbent enslig farbror som med hjälp av barndomens gamla gris i skärt tyg leker sig tillbaka in i livsglädje. Makalöst när det så kan lysa lyckligt om pjäs, aktör, idé och genomförande.

Inte lika enkelt med Sugarstar i sin flickrosa box, en monolog om den svårtolkade flick- och kvinnligheten. Att en ganska ung man, Robert Fux, spelar tonårstjej är dock en snilleblixt. Allt vad ambivalens och sökande som återberättas i pjäsen, nu en med ”riktig” text av Åsa Lindholm, får sin likaledes kluvna representation. Men det är lite synd att pjäsens Sugarstar kommer från en dysfunktionell familj där vägen från barn till ung tjej blir automatiskt kantad av extremt dålig kvinnlig självkänsla.

En alldeles vanlig uppväxt är tillräcklig för att problematiken ska finnas där och kunna skildras så subtilt och noga som både pjäs, regi och skådespelare gör. Fux är allra bäst när han får plats att vara lite rivigt spotsk. Men när två flickor till slut upptäcker vilka slumrande kroppsgåvor de har, gör han det så fint, lugnt vackert och poetiskt. Själva poängen med att en man skildrar kvinnlig onani (eller samlag) går i dagen, hoppeligen också för unga i publiken: lust är lust, det är ingen skillnad! Skillnaderna är jättemånga mellan människor, men det finns skillnader som är helt utan betydelse.

Publicerad i Expressen Kulturen 28 mars 2011.

Margareta Sörenson

Fler Föreställningar

Annonser