Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Fredag 04 december 2020

Trolldans i Hammershøis universum

2011-03-17

Fakta:

Namn: Et Folkesagn
Koreografi: Nikolaj Hübbe och Sorella Englund efter Bournonville.
Musik: Niels W. Gade och J.P.E. Hartmanns
Ensemble: Den Kongelige Ballet, Det Kongelige Kapel,
Plats: Operaen, Store Scene, Köpenhamn
» http://www.kglteater.dk

Premiären på den sagolikt flotta i nyuppsättningen av ”Et Folkesagn” fick extra stjärnglans i och med utnämningen av Marcin Kupinski till solodansare.

I Nikolaj Hübbes nya uppsättning av Bournonvilles sagobalett Et Folkesagn står människans dubbelnatur i fokus. Det handlar om mötet med den verklig världen och en farlig demonisk undre värld befolkad av troll och älvor. En underjordisk värld som avspeglar människors drifter och skuggsidor bortom den civiliserade ytan.
Det är denna dualism som Mia Stensgaard understryker med sin sagolikt flotta scenografi, där skogen har skapats av filligranstunna pappersklipp och knypplingar, som vid närmare betraktelse är full av nattflyn och blommor som ger erotiska associationer. Mikki Kunttus ljusdesign trollar fram magiska kontraster mellan ljus och mörker.
Till skillnad från Den Kogelige Ballets förra uppsättning av Et Folkesagn i drottning Margrethes färgrika kostymer, där handlingen ägde rum under den andra halvan av 1500-talet har den nu flyttats fram till slutet av 1800-talet.
Stugorna och herrgården där Hilda som barn blir bortbytt med trollbarnet. Fröken Birthe, är som hämtad ur en av Hammershøis hemlighetsfulla, gråtonade målningar. Andra aktens scen hemma hos trollen, där det är fest med tomtar, troll skalbaggar, mossbarn Och huvudlösa jättar äger rum i en stor märklig underjordisk version av en människoboning.
I och med den hetlevrade Fröken Birthes entré i första akten inleds balettens tema kring otämjda erotiske drifter. Fröken Birthe alias Kizzy Matiakis med ridpiska i handden och uppslitsad dräkt, visar till skillnad från de andra mer tillknäppta kvinnorna på borgen gärna sina ben. Inte minst när hon glatt svingar sig i gungan ute i skogen. Hon är också härlig i den tredje akten när hon som en rapp bitch i svarta underkläder hänger sig år klassiska balettsteg framför spegeln, men inte kan tämja sina trolska utbrott. Och det är en skojig idé att hon nu i ett nytt solo blandar sig in i den berömda pas de sept-en som är ett festligt fyrverkeri av steg som dansades härligt flott på premiären.
Som adelsflickan Hilda som har växt upp hos trollen är Susanne Grinder härlig i sin i sin raffinerade nattfjärilsklänning, och pas de deuxerne med Junker Ove är fina. Han som efter mötet med de fina älvorna är beredd att inträda i kärleksvärlden. Det var en elegant, tekniskt säker och expressiv Junker Ove som dansades av Marcin Kupinski, som Nikolaj Hübbe under applådtacket utnämnde till solodansare.
Problemfritt är det emellertid inte att flytta in en Bournonville-ballet, där mimen är så viktig, in i Operaens stora rum, där de fina detaljerna lätt går förlorade. Egentligen borde Tornerose på Gamle Scene ha bytt plats med Et Folkesagn.
Men om det är någon som i hög grad lyckas nå ut genom sin enormt musikaliska och uttrycksfulla gestik, så är det Lis Jeppesen som det kramgoa trollet Viderik, som måste finna sig i att Hilda gifter sig med Junker Ove. Och tilsammans med Diderik (Poul-Erik Hesselkilde) och Muri (Mogens Boesen) utgör Viderik en härlig trollgäng.
Niels W. Gade og J.P.E. Hartmanns excellenta balettmusik inklusive brudvalsen spelas fint av Kapellet under ledning av Graham Bond, och allt som allt utgör Et Folkesagn tradition och förnyelse i fin förening.

Dansas till och med 8 april.

Vibeke Wern

Fler Föreställningar

Annonser