Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Söndag 27 september 2020

Med Shakespeare i tiden

2011-03-16

Fakta:

Namn: Othello
Regissör: Anders Lundorph
Plats: Teater Republique, Köpenhamn
» http://www.republique.dk

Samtidigt som vi bänkar oss förbereds en bröllopsfest på scenen. På
fondväggen lyser ordet Othello, som i en reality show.
Det mesta ger
intryck av glansigt förfall. Lika mycket tårtan som de olika mer eller
mindre perversa kläderna.
Bruden, Desdemona, i kitschig tyllklänning
med försilvrad mussepiggfigur på bröstet och eldröda stilettklackar
förklarar den slätstrukne Othello sin eviga kärlek. På bordet väntar
högar av flaskor och ölburkar på att tömmas.
I takt med att ruset fyller
kropparna förstärks tonen. Ju starkare ord, desto större kroppslig
intensitet och närvaro. Energin sprutar fram i takt med att kroppen
engageras och införlivas i skeendet. Desdemona är överlycklig och
nöjer sig med att dansa runt med en mussepiggmjukis medan killarna
alltmer börjar manipulera varandra utan att hon förstår det. Hennes
mjukis blir här till en metafor för kärleken. En slags mjukvara som
hon inte vill kasta ifrån sig men som killarna gör allt för att spela
bort . Allt för att vinna egna fördelar.
Föreställningen utspelar sig på två plan. Själva huvudscenen
består av löstagbara träpannåer på golvet medan väggarna täcks av
träställningar som för tankarna till en provisorisk
militärförläggning. Under golvpannåerna döljer sig ben, halva kroppar,
armar allt för att visa att kriget hör till vardagen.
Under
föreställningens gång sliter man med brak upp och ned dessa
träpannåer som led i nästföljande tablå eller möjligen var det för att
visa att tragedierna utspelar sig på två plan.
Allesammans har varit soldater tillsammans och Othello har nu
blivit utnämnd till general, Cassio till löjtnant medan Jago har
förbigåtts av den gamle kompisen Othello. Dessutom har nu en ung tjej,
Desdemona, blandat sig i leken.
Jagos fru Emilia spelas av en man.
Mest påminner han om en transsexuell än en kvinna. Shakespeare älskar
ju att leka med olika former av könsförvandlingar mer eller mindre
perversa men som bidrar till att rucka på konventionerna men också
skapa bisarra relationer.
Jago framställs mera som könlös. En android
som inte skyr några medel men som då och då motvilligt låter sig
omfamnas av sin transsexuella hustru.
Visst handlar Shakespeare mycket om kön, sex och travesteringar,
manligt och kvinnligt, makt, svartsjuka och hat och inte så sällan
finns krigen där för att förstärka det hela. Dessutom har han ju
nästan alltid ett eller flera bröllop med i sina verk. Men allt är
ambivalent därför kan man tolka dem som happy end-komedier lika mycket
som konfliktskapare.
Den språkliga ytterst rika dialektiken döljer
mängder av psykologiska undertoner som det är fritt fram att tolka
efter sin egen förmåga.
I den här föreställningen vinnlägger sig de skickliga aktörerna om
att få texten att kännas angelägen. Rösterna biter sig fast,
trollbinder under den nästan tre timmar långa föreställningen.
Däremot
tror jag att de flesta med mig fick nog av all denna rådyrkan av sex,
fyllejippon, spyor och testoteronfyllda killar. Har vi inte fått nog
av sådant idag? Olyckligtvis kändes den underfundiga texten något
urholkad på bekostnad av allt detta onödiga testoteronnojs.

Spelas till och med 26 mars.

Ann Jonsson

Fler Föreställningar

Annonser