Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Lördag 05 december 2020

En modern och mörk folksaga

2011-03-16

Fakta:

Namn: Et Folkesagn
Koreografi: Sorella Englund och Nikolaj Hübbe efter August Bournonville
Ensemble: Den Kongelige Ballet
Plats: Operaen, Köpenhamn
» http://www.kglteater.dk

Sorella Englund och Nikolaj Hübbe har återigen tagit sig an en av August Bournonvilles gamla klassiker, denna gång har de moderniserat och nytolkat Et Folkesagn (1854). Resultatet har blivit en ren njutning av se.
Sorella Englund och Nikolaj Hübbe har tagit avstånd från det puttenuttiga och har istället framhävt historiens mörka sidor. De dyker ner i det okontrollerbara omedvetna och detta gör baletten långt mer intressant och relevant för en modern publik.
När ridån går upp, uppenbarar sig ett pappersklipp-artad ornamentik med växt- och djurmotiv. Redan i denna överdådiga art nouveau-ornamentik avslöjas det, att fokus är riktad mot det mer dystra och dunkla, för över scenen seglar två fjärilar med kranium till huvud.

Det är Mia Stensgaard som har kreeret den fantastiskt flotta scenografin, och Mikki Kunttu har skapat en dramatisk ljusdesign som matchar det hela. De båda har verkligen skapat en fascinerande skenvärld, som verkligen etsar sig fast i näthinnan. I andra akten har Steensgaard och Kunttu skapat en scen för en trollfest som blir till spelplats för en vild danse macabre. På scenen myllrar det av förskräckliga väsen, som verkar vara hämtade från en målning av Hieronymus Bosch: huvudlösa krigare, självlysande ”lygtemænd”, småfolk, skelett och insekter i människostorlek. Det är fint drag i trollfesten och man har verkligen mycket hellre lust att delta i den än i den stela bröllopsfesten som samtidigt pågår bland människorna.
Et Folkesagn handlar om en trollflicka, som blir bortbytt mot ett människobarn. Højgården får ett ostyrigt trollbarn innanför dörrarna, och bland trollen hamnar en liten snäll flicka. Så att Højgårdens fina Fröken Birthe verkligen är ett vilt troll och trollet Hilda är ett är en äkta människa. Fröken Birthe, som hos Bournonville är en liten yrhätta, har hos Englund och Hübbe blivet till en riktig bitch, som både bits, sparkar och slår sina tjänsteflickor. Kizzy Matiakis danser Fröken Birthe, och iförd en svart klänning med gnistrade rött hår lyckas hon verkligen leva upp till sinnebilden av en hysterisk furie. Hon till och med bråkar med dirigenten i orkesterdiket och det är bara kammarherren Hr Mogens som kan lugna ner henne och få henne att skratta.
Att Fröken Birthe och hennes trolltemperament tar mycket plats i baletten blir till ett stort plus när det gäller underhållningsvärdet. Helt obetalbart kul är det när hon på en häst-sadel och med piska i handen fullständigt vild och upphetsad gungar ut över orkesterdiket. Kizzy Matiakis gör sin rolltolkning övertygande och verkar också trivas med den. Marcin Kupinski gjorde en flott tolkning av Junker Ove, den drömmande ynglingen, som älvorna dansar till vanvett, men som slutligen återvinner förnuftet och får sin Hilda. Särskilt Junker Ove och Fröken Birthe har i förhållande till originalet fått många nya steg att utvecklas i och därav blir dessa motsatta karaktärer även balettens mest spännande.
Sorella Englund och Nikolaj Hübbe har verkligen lyckats skapa ett fint modernt verk av August Bournonvilles gamla mossbelupna balett. De har har lyckats med att utesluta det religiösa ur historien och tillfört nya element samt nya, ikke-Bournonvillske steg, ökat tempot och diktat vidare på historien. Resultatet är utan tvivel en balett som kan få nya unga skaror att uppskatta August Bournonville. Vad mer kan man begära.

Torben Kastrup

Fler Föreställningar

Annonser