Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Fredag 04 december 2020

Bilder från ett havererat paradis

2011-03-04

Fakta:

Namn: Unknown Pleasures
Koreografi: Carina Reich och Bogdan Szyber
Plats: Dansstationen, Malmö
» http://www.dansstationen.nu

Vi antar masker inte bara inför andra utan också för oss själva.
Vi döljer oss för att förenkla och uthärda vår alltmer fragmentariska
omvärld. Kanske är det så.
För att söka någon form av identitet lånar vi inte
bara fritt, vi skapar en sorts påklistrad gimmick och flyr in i
en slags fiktiv värld där direkttillfredsställelsen hela tiden sätts i
fokus. Liksom i Unknown Pleasures, där de skickliga performerna aldrig
slutar mata in mynt i alla spelautomaterna, så matar vi på tills
pengarna är slut. För att visa att vi är delaktiga går performerna
runt bland publiken och samlar in pengar i en löstagbar Musse Pigg-huva.
Scenbilden är en nedsliten tivolimiljö, med ballonger som väntar
på att skjutas sönder för att vi skall vinna något meningslöst objekt.
Allt det kitschiga prålet inte bara lyser med sin ständiga närvaro
utan äcklar oss i slutändan.Två gummimaskansikten dyker upp bakom
disken med jämna intervaller för att med sina huvuden digga med i
olika kända musiklåtar. Med sina förstelnade gummimasker för de
tankarna till äldre tiders tivolibesökare som fortfarande vill hänga
med i svängarna. Under masken döljer sig de båda koreograferna, Reich
& Szyber. Men varför ser de så sorgsna ut? Kanske för att tiden lider
med dem. Men deras starka kroppsliga närvaro ger dem också större
utrymme att förstå och tolka vad de ser.
Men är de medvetna härom?
Allt bara fortgår som när vi var barn och gladdes åt att få en ballong
med oss hem. Kanske är det just detta de vill visa. Kroppen bara uppfattar
vad som ter sig vara av vikt för den själv. Allt är ju selektivt, därför
fastnar illusionen och blir till ett enda mednojsande.
Föreställningen är både mångbottnad, humoristisk och estetiskt
tilltalande. Genom mångfalden tablåer lyckades de skickliga
performerna verkligen locka fram essensen genom att undergräva
verkligheten för att ständigt leta nya sammanhang. Oförglömlig är
tablån då en av performerna, Dag Andersson, imiterade fågelläten.
Vi
måste bli ännu mera kropp, bli tusen ögon och öron, finnas till i
kroppens allra mest flyktiga skrymslen för att någonsin få en aning om
vad både vi själva och världen egentligen består av. Kanske var det en del av
sensmoralen?

Ann Jonsson

Fler Föreställningar

Annonser