Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Torsdag 01 oktober 2020

En fysisk Kafkaupplevelse

2011-03-01

Fakta:

Namn: förvandlingen
Författare: Franz Kafka
Regissör: Gisli Örn Gardarsson och David Farr
Plats: Malmö Stadsteater
» http://www.malmostadsteater.se

Kafka har återkommit efter vågen uppsättningar under 70-och
80-talen. I centrum för många av hans noveller, som exempelvis i Förvandlingen, som nyligen visats i Malmö i en spännande uppsättning
av islänningen Gisli Örn Gardarsson och den engelske dramaturgen David
Farr, sätts inte bara människans sårbarhet fokus utan lika mycket
hennes existensberättigande i en värld där våld, förtryck och
identitetsupplösning ständigt ökar. Trots att handlingen utspelar sig
under 30-talet känner vi hur allt fortgår i ny tappning idag.
Familjen Samsa med deras son Gregor, han som en morgon vaknar och
känner sig förvandlad till en skalbagge – en metafor för det eviga
sökandet men också förgängligheten – känns aktuell i all sin
småborgerliga förljugna värld där den sociala utestängdheten väger
tyngre än sonens vilja att vara annorlunda. Ingen förstår sig på
honom, även om man hela tiden har en känsla av att de gör det men inte
vågar erkänna det. Alla måste ju följa normen. Förkovra sig på
fritiden, lära språk, spela något musikinstrument som Gregors syster.
I dag är det sport som är normgivande.
Scenbilden är tudelad. I det nedre rummet lever familjen sitt
instängda liv. I det övre lever Gregor som klättrar runt på väggar och
tak och som med sina långa ben och armar mer för tankarna till en
spindel än en skalbagge. Iförd kostym, slips och skjorta – klädseln
som måttstock då som nu – ger han intryck av en slätstruken tjänsteman
som inte riktigt vet vart han skall ta vägen. Handlingen utspelar sig
under 30-talet i ett Prag befriat från det österrikisk-ungerska
herraväldet men där nazisterna alltmer trängde på. En hotbild som
ständigt gör sig påmind i Kafkas texter. Alla verkar beredda till
uppbrott utan att riktigt veta hur och när.
Det är först när det okända, märkliga och alltmer absurda i
Gregors beteende, som allt verkar rasa samman. Både pappan och systern
slår honom tills blodet rinner, sliter av honom hans kläder, låter
honom svälta i takt med att deras alltmer vacklande tillvaro rämnar.
Den fysiska teatern ställs på sin spets när Gregor kastar sig ned för
trappräck, sätter takkronorna i gungning och får matsalsporslinet att
vältas omkull. Till och med mamman kastas över bordet för att
sekunderna efteråt sätta alltsammans på plats som innan.
Gregors rum förvandlas till ett alltmer förvridet universum där
tyngdlagren satts ur spel och där han alltmer uttröttad och
sönderslagen verka duka under inte minst för sin egen kropps fysiska
påfrestningar. Men han kämpar in i det sista. För i den här tolkningen
går han nämligen under. I en oförglömlig scenbild då han i ett
tygakrobatiskt nummer störtar sig sig ned genom taket för att livlös
bli hängande just över vardagsbordet. Medan resten av familjen ses
bege sig ut för att njuta av vårens härliga blomsterprakt. En vital
och färgstark scenbild, makaber i sig, men som vill påminna oss om hur
svårt det är att lämna våra föreställningar. Genom att fly bort, lämna
allt bakom sig ingavs ett hopp om att nya tider är i antågande. Ett
ljust, blomstrande rum där vi själva förhoppningsvis förvandlas till
att bli mer öppna och tillmötesgående, beredda att låta alla komma
till tals. Kafka har många bottnar, kanske var det just en.

Ann Jonsson

Fler Föreställningar

Annonser