Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Tisdag 29 september 2020

Bortom folkdansens klichéer

2011-02-21

Fakta:

Namn: Polskans historia i Sverige
Koreografi: Martin Forsberg
Musik: Petter Berndalen, slagverk, Olof Misgeld, fiol
Ensemble: Anna Öberg, Anton Schneider, Magnus Samuelsson, Andreas Berchtold
Plats: Gävle teater
» http://www.lg.se/Jobba-med-oss/Landstinget-A-O/Tillvaxt-och-regional-utveckling/Kultur/Musik-Gavleborg/Dans/ResiDans/

Dansföreställningen Polskans historia i Sverige hade i fredags urpremiär på Gävle teater. Föreställningen är en delvis ironisk tillämpning av samtida koreografi på folklig svensk danstradition. Allt går i tretakt.
Koreografen Martin Forsberg, hade tre veckor för premiären på Polskans historia premiär på ett annat originalverk, nämligen Stitch, på Dansescenen i Köpenhamn. Tidigare har han bland annat visat Rabota (med ryska dansare), Vibragera (för döva och hörande dansare) och AB3 (för Norrdans) på meritlistan. Nu har han vågat sig in i folkdansvärlden.

Gävle teaters tittskåpsscen har gjorts om till en svart låda och publiken sitter på själva scenen framför en sparsamt dekorerad spelplats. I fonden står några enkla trästolar, till höger en projektionsduk och en overheadapparat.

Ensemblen, klädda i färgglada träningsoveraller och tröjor, dräller in. Någon bär in en bergsprängare och sätter på den. Rysk popmusik strömmar ut. En stund sitter alla på rad i fonden och ser på publiken.
Musiken stängs av. Slagverkaren Petter Berndalen tar upp en rytm. Några börjar dansa, lågt och försynt.
En expert, Andreas Berchtold, tar till orda på uppstyltad engelska. Han föreläser om polskans ursprung. När dansarna ska visa vad han pratar om dras de in i dansen och kan inte sluta. Magnus Samuelsson och Anton Schneider roterar allt snabbare i en extatisk tretakt. Experten avbryter dem och bjuder upp två personer ur publiken på scenen. De får prova att dansa enligt instruktioner i en gammal dansuppteckning. Det är roligt.

Redan på repetitionsstadiet ifrågasattes ensemblens könsfördelning (Folke, SR P2,13/2). Kanske säger det mer om hur trångt det är i folkdansvärlden än om själva föreställningen, men koreografin använder sig av manlig kraft. Killarna börjar battla som hiphoppare och tävlar om vem som kan göra de häftigaste sprången och volterna.
Det humoristiska anslaget mattas av när föreläsaren själv dras in och blir ett dansande subjekt, bokstavligen med brallorna nere. Han mumlar något om unik och ren och polska, en fyrling, ur någon gammal dansuppteckning, och dansarna rör sig i formation. Dansen växer som en obändig vacker kraft, omöjlig att hejda.
Att låta samtida dans inspireras av svensk folklig dans borde inte vara märkligare än att hämta material från till exempel afrikanska eller asiatiska dans- och rörelsetekniker. Kanske är hindret att mycket av det som kallas svensk folkdans är sceniska danser skapade av balettmästaren vid Operan, Anders Selinder, på 1800-talet. Föreställningen Polskans historia tar sig bakom klichéerna och lyckas på allvar undersöka den folkliga dansens rötter och ursprung.

Karin Kämsby

Fler Föreställningar

Annonser