En postmodern klassiker

Trisha Brown var med och bildade Judson Dance Theatre 1962. Knappt tio år senare gjorde hon dansstycken som Dancing on the Wall och Roof Piece, bokstavligen dansade på vägg och tak. Postmodernismen inom dansen var en stark impuls som drev våg efter våg över Atlanten och fick också det svenska danslivet att explodera av nytänkande, nya koreografer och nya danskompanier.

Nu är Trisha Brown 75 år och hennes fyrtio år gamla danskompani gästar 20-årsjubilerande Dansens Hus i Stockholm. Utan Trisha och hennes generation postmodernister hade det aldrig blivit något Dansens Hus i vårt land; det har i sanning öppnat dörrar och fönster för svensk dans och för en allt större danspublik.

Två klassiker från tidigt 80-tal, Set & Reset och Opal Loop visar typisk Trisha Brown: geometriskt men mjukt, luftigt, svalt, vackert. Vita kostymer och moln av vattenånga. Det korta If you could see me är ett solo dansat med ryggen mot publiken, musik och kostym av Robert Rauschenberg.

Sist den färska L’Amour au théâtre till musik av Rameau. Till jakt! Musikens elastiska omtuggning ger dansen vingar och hästhovar, pilbåge och damsadel. Som en vitaminkick i apelsinfärgade byxor – lätt, lustfylld och dansigt lycklig.

Publicerad i Expressen Kulturen Scenbloggen 28 januari 2011.

Margareta Sörenson