Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Torsdag 22 oktober 2020

Med varmt hjärta

2010-12-21

Fakta:

Namn: Eroica
Koreografi: Örjan Andersson och Lukáš Timulak
Ensemble: Göteborgsoperans balett, Göteborgsoperans orkester och pianisten Roland Pöntinen
Plats: Göteborgsoperan
» http://www.opera.se

GöteborgsOperans Balett dansar Eroica, en helafton i Beethovens famn. Kvällen har sitt namn efter Beethovens tredje symfoni, men där ingår också en inledande knapp halvtimme med pianomusik med 32 variationer i c-moll över eget tema WoO 80, samt andra satsen ur pianosonat nr 8 i c-moll, Pathétique kallad. Makalös musik i händerna på Roland Pöntinen, som alltid enkel, känslig, saklig.

Två koreografer har arbetat med varsin del: Örjan Andersson har för pianodelen skapat skärpt, välprofilerad dans, lika himmelskt skön som musiken. Till Eroica-symfonins sturm und drang, patetik och hjältedyrkan har polske Lukáš Timulak byggt en antydd berättelse med utgångspunkt i Beethovens eget liv och med scenografen Peter Bilaks åttakubiga bygge som fond.

Örjan Andersson har redan stor erfarenhet av att finna nya och egna uttryck till mycket etablerad och uppburen musik, som annars lyssnas på i egen kraft. Med sina koreografier till Sjostakovitjs stråkkvartetter förfinade han sin stil och förmåga att skapa ett rörelsespråk som inte illustrerar musiken utan som lever inuti den. Det finns ett drag av numerisk analys i hans verk till Beethoven och Pöntinen, när dansarna unisont prövar noga rytmiserade små, små fotrörelser. Eller låter – som så ofta hos Örjan Andersson – axlar och armar skruva dansen till ett välstämt instrument, ett mänsligt urverk som tickar med varmt hjärta.

Dansarna i guldbyxor och västar leder associationerna till österländsk tempeldans, vilket ytterligare understryks av den återkommande positionen för armarna: en vinklad uppåt, en vinklad framför bröstet. Kompositionens två delar är utsökt väl avvägda mot musikens tudelning; den senare delens milda adagio cantabile rymmer i sanning en sångbar duo för två dansare.

De s k Heiligenstadt-testamentet, Beethovens brev till sina bröder inför ett sannolikt planerat självmord, är utgångspunkt för Timulaks koreografi. Jag skulle önskat att han inte tolkat ämnet så bokstavligt till den känslosamma och stormande Eroica-symfonin, dirigerad av Eri Klas till full glöd och stort ös. Valthorn och pukor, sorgmarsch, en doft ungerska danser – musiken är överväldigande och att finna en nivå där dansen kan möta den är inte lätt. Timulak har valt att ställa blonda män i förgrunden och låta dem misshandlas av svartklädda män och räddas av kvinnor i rött och vitt; det känns inte riktigt samtida. Själva begreppet ’hjälte’ måste omdefinieras och uppdateras från Beethovens samtid och dess beundran av Napoleon. Timulaks koreografi är stilmässigt inte originell, men tredje satsens hastiga flyt för åtta dansare ger mersmak.

Men tillsammans taget är detta en timme och tjugo minuter helgjutenhet av dans och musik. En riktig julklapp där innehållet visar sig lika spännande som det lockande omslagspappret.

Publicerat i GT och Expressen Kulturen Scenbloggen 19 dec, förkortad version i Expressen 20 dec

Margareta Sörenson

Fler Föreställningar

Annonser