Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Torsdag 29 oktober 2020

”Heder åt gamla Bellevuttan!”

2010-12-17

Fakta:

Namn: The Path is in its Walking///The Letter
Koreografi: Claire Heggen///Paolo Nani
Ensemble: bland andra Théâtre du Mouvement (Claire Heggen)
Plats: Mimfestival, Boulevardteatern, Stockholm 14-18 dec
» http://www.boulevardteatern.se/

Mixed People, säger Claire Heggen. Fysisk teater som vill överraska, säger Paolo Nani. Mimfestivalen 2010 har öppnats på Boulevardteatern för tredje gången.

Heder åt gamla Bullevuttan för det! Det enda man kan sätta frågetecken för är namnet: är det verkligen MIM, det här? Franska Claire Heggen, den ena av två konstnärliga ledare för Théâtre du Mouvement, använder mycket matieral och föremål i sin föreställning The Path is in its Walking. Mycket riktigt undervisar hon på Institut International de la Marionette i Charleville-Mézières i Frankrike, västra Europas Mecka för samtida dockteater. Det vill säga multi-form och allkonstverk.
Heggen har ett intellektuellt förhållningssätt till sin konstform och bär ett franskt analytiskt och kritiskt arv. Den stora kvadrat av tunnaste vita silkespapper som hängt på ett rå, tar hon ner och drar med några få tag ihop den till en människoliknande form och får en medspelare. Figurteater? Mim? Fysisk teater? Ja, alltihop.

Paolo Nani har spelat sin föreställning The Letter i hela 18 år, och säger sig vara överraskad själv varje gång han gör det. Det är en minihistoria som berättas på 15 olika sätt och utan ord: det är faktiskt otroligt roligt när Nani både använder klichéer och förhåller sig ironiskt till dem. Hans strategi är överraskningen, en vändning där man minst anar det och rena rama virtuoseriet när det gäller balans och tajming.

Mimfestivalen fortsätter med Roger Westbergs numera klassiska Hamlet – a stand up och på fredag med en kombinerad föreläsning och föreställning av Ika Nord, själv elev och assistent till den legendariske Etienne Decroux.
Han utformade den moderna mimens träningssystem och en stor del av dess begreppsapparat, men födde också en hel del stelbent dogmatism bland mimarna. Det var aldrig hans mening, säger Ika Nord, syftet med hans system var att använda det för att kunna gå vidare.

Avslutning på lördag med Mimcabaret som inventerar mim-Sverige. (Eja vore man där för att se Bo W Lindström som Linus på linjen ”på riktigt”. )

Vad det kallas spelar förstås ingen roll, men mimen delar med dockteatern problemet att släpa på en etikett som ger associationer som är övervägande historiska. Å andra sidan är mimens historia en berättelse om en överlevare, som alltid funnits inom den stora teaterfamiljen från gata till palats, och visst vore det synd att skrota begreppet helt.

För övrigt är mimare en tapper stomme inom de fria teaterkompaniernas hägn. Utöver Pantomimteatern vilar Boulevardteatern, Teater Pero och Teater Tre på detta ”mixed people”.

Publicerat i Expressen Kulturen Scenbloggen 16 dec 2010

Margareta Sörenson

Fler Föreställningar

Annonser