Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Söndag 27 september 2020

En uppdaterad Törnrosa

2010-12-05

Fakta:

Namn: Tornerose
Koreografi: Christopher Wheeldon efter Petipa
Musik: Pjotr Tjajkovskij
Ensemble: Den Kongelige Ballet, Det Kongelige Kapel,
Plats: Det Kongelige Teater Gamle Scene
» http://www.kglteater.dk

Tornerose (Törnrosa) är inte den allra mest spännande saga, prinsessan bara sover och sover och prinsen dyker upp först mot slutet av berättelsen, men detta har den brittiske koreografen Christopher Wheeldon ändrat på genom att ge sagan en modern inramning.
Ramberättelsen handlar om en pojke som tillsammans med sina föräldrar besöker en konstutställning, och där fascineras av en målning som föreställer den sovande Törnrosa. På konstmuseet finns två kvinnliga vakter med höga håruppsättningar. Dels en stram tant, dels en mer tillmötesgående dam, som får pojken till att sticka in sin hand i målningen till prinsessan. Han vågar dock inte träda in i målningen helt och hållet, han föredrar sin moders trygga famn. Men vi i publiken får komma in i målningen och vara med om Törnrosas dopfest på slottet.
På själva festen finns även Syrenfen som vi igenkänner som den vänliga vaktkvinnan på museet, men när hennes onda syster Carabosse anländer utan att ha blivit bjuden, sen man genat att det är den strama vakttanten från museet. Nu berättas den traditionella historian på vanligt sätt, ända fram till andra akten då vi återigen befinner oss på konstuseet tillsammans med pojken som nu har blivit en ung man.
Denna gång vågar han träda in i målningen, från vilken Syrenfén räcker en inbjudande hand. Den unge mannen träder inte bara in i bilden, han träder även in i sagan som prins som väcker Törnrosa från den sömn som den ona fen har sövt henne i. Sagan fortsätter sedan med den sedvanliga bröllopsfesten, dock med det undantaget att prinsessan förlåter den onda Carabosse och bjuder henne på festen i slottet.
Christopher Weeldon har skapat en klassisk balett med en modern twist och koreograferat kaskader av delikata steg. Framlänges, baklänges och i zigzag går det på tåspets över scenen, än i blixtsnabbt, än i dröjande tempo. Variationen och musikaliteten är Wheeldons adelsmärke, tillsammans med en överväldigande idérikedom. Den franske scenografen Jérôme Kaplan som tidigare har gjort scenografin till Pär Isbergs Ringaren i Notre Dame med Kungliga Baletten, har skapat smakfulle kostymer och en överdådig scenografi med ett förtrollande slott, som är inspirerat av Versailles.
Scenografins ledande idé är de barockmoln som vilar tunga över slottet. De mörknar alltmer när Carabosse anländer och de försvinner inte förrän prinsessan förlåter den onda fen. Själva törnehäcken lyckas Kaplan få att växa sig tät och hög inom loppet av några få sekunder.

Caroline Cavallo dansar prinsessan, och det är hennes sista parti innan hon går i pension som solodansare hos Den Kongelige Ballet. Man kommer att sakna den amerikanska dansösen, som är säkerheten själv och som alltid har ett smittande leende både på läpparna och i ögonen. Ulrik Birkkjer dansar en smärt och ståtlig prins och som Fågel Blå imponerar Alban Lendorf med sina höga perfekta språng. Han personifierar den svävande fågeln.
Christopher Weeldons Törnrosa har allt son en god gammaldags saga bör innehålla av magisk skönhet. Bättre och vackrare äventyr kan inte ses på någon dansk dansscen. Eller som H.C. Andersen skulle ha sagt; “Se, det var et rigtigt eventyr”.

Spelas på Gamle Scene till och med 19 december.

Torben Kastrup

Fler Föreställningar

Annonser