Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Söndag 27 september 2020

Butterfly i ny kostym

2010-12-04

Fakta:

Namn: Madame Butterfly
Regissör: Henry Akina
Musik: Giacomo Puccini
Ensemble: Malmö Operaorkester, sångsolister samt Malmöflickorna
Plats: Malmö Opera och Musikteater
» http://www.malmoopera.se/

Många hjältinnor under den romantiska operans storhetstid är
exotiska kvinnor, starka, oböjliga med kraft att förvandla liv till
död, som Aida, Carmen, Turandot, Salome och Madame Butterfly.
De sjunger om svek och saknad, ibland dansar de, bedrar mannen, men
oftast är det de själva som blir bedragna. Ett är åtminstone säkert
alla dessa skönheter är dömda att dö. För att operans klimax skall
fullföljas samsas som bekant kärleken med döden om huvudrollen.
Men
varför är det nödvändigtvis kvinnan som skall dö? För att bli en
riktig hjärteknipare på bästa 1800-tals manér?
När jag såg Malmö Operans senaste uppsättning av ” Madame Butterfly, som tidigare också visats vid Savonlinna Operafestival, kunde jag
inte låta bli att tänka på alla dessa dödsdömda starka kvinnor som
befolkar operalitteraturen.
Kolonialtidens hjälte Pinkerton, får här stå som symbol för The
Starspringled Banner
, som går som ett ledmotiv genom hela operan.
Denna färglösa person och hans lättsinniga ”kolonisering” av en lite
oskuldsfull japansk flicka får oss idag att tänka på alla de
kulturkrockar som fortfarande uppstår. Då två lite villsekomna
ungdomar från olika delar av jordklotet som möts, förälskar sig och
försöker komma tillrätta med varandras olikheter. Och om barnets
utsatta plats. Alla gör inte som Pinkerton.Tar sig an barnet.
Men sanningen att säga så kände Puccini sig nödgad att ändra sin
ursprungliga version där Pinkerton bara snöpligt dryper av till
Butterflys hjärtskärande harakiri. I stället lade Puccini till en
slags ånger-och avskedsaria som tänktes förmänskliga hans ynkliga
sorti. Det är den som blivit den gängse även idag. Varför kunde man
inte plocka fram den ursprungliga versionen?
I Malmöuppsättningen där den skickliga kostymdesignern Anne Namba
vinnlagt sig om att ge dräkterna en personlig touche får Pinkerton
behålla sin vita välpressade officerskostym som kommer att stå i bjärt
kontrast till de japanskinspirerade dräkterna. Öst och väst ställs mot
varandra i en slags själslig dialog där den stela, tunga dekoren med
det jättelika fortet bakom vilket döljer sig Butterflys lilla hus där
hela handlingen utspelar sig och den mörka hotfulla omgivningen som
tränger sig allt närmare inpå.
Ett lyckat inslag var att Malmöflickorna, (från den kända rytmiska dansgymnastikskolan) helt täckta i svarta
kläder, som små andeväsen cirkulerade runt med sina olikfärgade
rislampor. Tillsammans med den läckra ljusdesignen gavs på detta sätt
rymd åt det annars tunga och instängda rummet.
Kläderna såväl i dansen som i operan har sin egen historia. I
dansen sker en slags organisk förbindelse mellan dräkt och kropp. Ett
minsta lilla veck i klädedräkten kan ha avgörande betydelse eftersom
kläderna både bidrar till att skapa och forma kroppens rörelser.
Operans aktörer agerar på så olika plan, rörelsen är här bara en av
ingredienserna. Men kläderna påverkar förvisso rollerna. Butterflys
sensuella, vemodiga och längtansfulla rytmer tycks man inbilla sig
kräver en väl avvägd garderob för att hela musikens rikedom skall
kännas av. Men själv har jag en gång sett en uppsättning där de båda
huvudrollsaktörerna var iförda helt svarta dräkter. Som två svarta
fjärilar sökte de sin väg genom livet. Rösterna, musiken i samklang
med ljusdesignen skapade här själva rummet.
I den här uppsättningen är det dräkterna som lyser upp rummet med
sitt estetiskt välavvägda färgskimmer. Lager på lager för att skalas
av i takt med musiken för att blotta nya sidor med en ny kostym och
ett nytt känsloläge.

Madame Butterfly spelas på Malmöoperan till och med den 5 februari 2011.

Ann Jonsson

Fler Föreställningar

Annonser