Hoppa till sidans innehåll
Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Måndag 04 november 2024

Tindrande flott tåspetsdans

2010-12-03

Fakta:

Namn: Tornerose
Koreografi: Christopher Wheeldon efter Petipa
Musik: Tjajkovskij
Ensemble: Den Kongelige Ballet, Det Kongelige Kapel,
Plats: Det Kongelige Teater Gamle Scene
» http://www.kglteater.dk

Christopher Wheeldon gjuter nytt liv i rollerna till sin flotta och på många sätt mycket klassiska version av Tornerose (Törnrosa) med Den Kongelige Ballet.

Redan från starten av Christopher Wheeldons nya iscensättning av Tornerose kämpar det goda med det onda. Rakt enkelt och meningsfullt har den brittiska koreografen fogat in den gamla kända sagan i en ny ramberättelse, där en liten pojke, Désiré – som i vuxen ålder blir till sagoprinsen – på ett museum fascineras av några målningar av historien om Törnrosa. Museets två stramt klädda kvinnliga vakter representerar just det goda och det onda, som när målningarna blir levande, och en del av sagovärlden också kommer att innehålla karaktärer som respektive Syrénfén och hennes syster Carabosse.
Med sin stora kärlek till klassisk tåspetsdans har Christopher Wheeldon i sagovärlden valt att låta koreografin ligga nära Petipas ursprungliga steg. Utan att på något sätt smickra in sig för den unga publiken har han stramat till balettens längd och uttryck. Den dansas nu med endast en paus och är nerskuren till en och en halv timmes tid (vilket fortfarande är för långt för de yngsta). Den får närvarokänsla både genom den nutida ramberättelsen och karaktärernas inre liv och mänskliga uttryck till skillnad från den Kongelige Ballets tidigare mer stiliserade och verklighetsfrämmande uppsättning från 1993 i Jens-Jacob Worsaaes ryska och rokokoinspirerade praktfulla dekorationer.
Mindre prålig är franska Jérôme Kaplans nya flotta, perspektivrika scenografi och dansvänliga kostymer även om inspirationen kommer från Versailles-slottet och Solkungens hov. Med scenografin hållen i svart-vita nyanser likt barockens kopparstick, lyckas Kaplan tillsammans med Mary Louise Geigers ljusdesign effektfullt sätta fokus på dansarna i deras vackra pastellfärgade och starka kornblå, syrénblå och laxfärgade kostymer. Den Kongelige ballet presterar tindrande vacker tåspetsdans ”Tornerose”, som rent historiskt utgör den klassiska balettens absoluta kulmen.
I premiärlaget var Caroline Cavallo den allra vackraste Tornerose med bedårande charm, musikaliska frasering och tekniska fulländning. Det är helt enkelt en solodansare som är på topp, som inom kort slutar sin karriär. I toppform var även hennes partner, Ulrik Birkkjær, som utförde sina eleganta språng som Prins Désiré.

Både Carabosse och Syrenfeen är karaktärsroller i Wheeldons version, och Carabosse har till och med fyra frackklädda lakejer, som tillför fin dramatik till hela baletten. Med Sorella Englund och Mette Bødtcher som respektive Carabosse och Syrenfeen fick premiären perfekt mimskådespel. Fremming Rydberg var en härligt stofilartat ceremonimästare.
Men Carabosse och Syrenfeen gestaltas även fint som unga tåspetsdansare i tredje aktens silver och guld-pas de quatre, innan Fågel Blå flyger iväg i fantastiska luftiga språng i pas de deux med den vackra prinsessan Florine, och sen dyker Mästerkatten i stövlarna upp med en blå fjäder i munnen i sitt ”bestövlade katt pas de deux”.
Såväl koreografi som regi är fylld av fina detaljer det finns verkligen sinne för nyanser vad dansen beträffar i årets julbalett, där det gode och onde till slut förenas. Dessutom är det ett rent nöje att höra Det Konelige Kapel spela Tjajkovskijs sagolika musik under ledning av Enrico Delamboye.

Spelas på Gamle Scene till och med 19 december.

Vibeke Wern

Fler Föreställningar

Annonser