Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Torsdag 24 september 2020

Sublim avskedsföreställning!

2010-11-21

Fakta:

Namn: Gardenia
Regissör: Alain Platel och Franck Van Laecke
Plats: Theatre Chaillot, Paris
» http://theatre-chaillot.fr/theatre/gardenia

Det är omöjligt att inte entusiasmeras av de oemotståndliga skalliga, satta gentlemen som till en början dyker upp på scenen i manskläder och skapar känslan av dagrum på ett ålderdomshem innan de genomgår sin metamorfos och transformeras till Marlène Dietrich, Liza Minelli, Tina Turner, Doris Day etc.
Dansteatershowen Gardenia, i regi av Alain Platel från Ballet C de la B ( Ballet Contemporaine de la Belgique ) och Franck Van Laecke visar sista föreställningen på en transvestitcabaret kvällen innan huset ska rivas.
En klub där dess performers har uppnått en aktningsvärd ålder.
Idén är Vanessa Van Durme’s, en transgender artist som under föreställningens gång agerar ceremonimästare och som i det verkliga livet samlade ihop sina vänner från cabaretscenerna för 40 år sedan för att göra den sista föreställningen tillsammans.
Bakom lösögonfransarna och glittrande kostymeringar, handväskor och den översvallande tuffa minimalistiska koreografin (viftande armar, svingande av handväskor, avklädnings- och påklädningsprocedurer och utdragna poser) framstår med klar tydlighet smärtan av alla individuella tragedier. Svårigheter, förlorade illusioner och drömmar är inte direkt framkallade. (I programmet understryker Alain Platel diskret att livet som homosexuell eller transsexuell för 30 år sedan knappast har något att göra med motsvarande tillvaro idag i en tid av relativ tolerans.)
En ung manlig dansares närvaro i gruppen utgör såväl katalysator som sammanhållande länk på ett sätt som gör Gardenia till något mycket mer än en burlesk show. Hans tårfyllda och långa monolog (“Är jag vacker? Är min tillvaro vacker? Kommer jag att få ett skönt liv?) ljuder inte bara som en fundamental mänsklig frågeställning, men är desto mer rörande beslut som handlar om livsavgörande förvandlingar.
Även om det råder en melankolisk stämning hela föreställningen igenom, finns inte mycket utrymme för sorg i Gardenia. Scenerna punkteras av uppsluppna muntrationer, Vanessas provokativa skämt eller en hysterisk session med kontaktannonser: “Efter åtskilliga besvikelser, letar jag efter den rätte. Den här gången spelar utseendet absolut ingen roll.”, “Om du i likhet med mig har lätt för att falla i farstun, ring mig så att vi kan bli ihop!”.
Ingen av dessa artister , med en medelålder på cirka 65 år, skulle ha vågat drömma om att få göra succé under världsturné under sin ålders höst. I Gardenia, som är namngiven efter den vita blomma som bara blommar under en enda dag, segrar hoppet över livets motgångar och blir till ett sublimt sätt att tacka nej till sorg och elände.

Simona Gouchan

Fler Föreställningar

Annonser