Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Fredag 04 december 2020

Testkörning inför premiär

2010-11-19

Mellan den 23 och den 27 november kommer det hända spännande saker på Fylkingen i Stockholm. Huset har vingar med kollektivet Räserbyrån har premiär och exakt vad det innebär vet vi inte än. Det vet inte heller koreografen och dansaren Per Sacklén när jag pratar med honom tre veckor innan det går av stapeln och jag förstår samtidigt att just ovissheten är en del av planen.
Tillsammans med kompositören och musikern Lise-Lotte Norelius och ljussättaren Miriam Helleday skapar han nu grunden till föreställningen som publiken, från fyra år och uppåt gamla, kommer få vara med att forma.
Genom improvisation av rörelse, musik och ljus och med olika finurliga accessoarer till hands kommer en kommunikation uppstå mellan artister och publik hoppas Per. Förutbestämda moment blandas med spontana händelser och workshop.
– Vi vill ge utrymme för barnen att upptäcka själva, säger han.

Räserbyrån är ett danskollektiv som startades 1997 av Katarina Eriksson, Håkan Mayer och Per Sacklén. Per jobbade då på Operan. Det hade även Katarina och Håkan gjort tidigare men var nu frilansande dansare och inom Räserbyrån ville man skapa genom demokratiska processer.
I grunden låg ett behov att få komma bort från hierarkiska system som Operabalettens. Hos Räserbyrån möts alla inblandade på samma plan och man för en öppen diskussion mellan dansare, ljud- och ljussättare och musiker.
Intresset för barnföreställningar föddes i och med att paret Katarina och Per fick barn, Håkan var redan flerbarnspappa sedan tidigare. Per kom att dansa för barn i uppsättningarna Räddisor och Om grodan.

– Det var så spännande, berättar han, och jag kände då att jag ville göra en föreställning som handlar om publiken och oss på scen. Att man upptäcker när saker händer och blir till tillsammans.

Det skulle bli möjligt genom improvisation och nu är han mitt uppe i just en sådan process. En lite kaosartad, mycket kreativ och spontan process där den röda tråden är mötet med publiken.
Per delar upp sätten att kommunicera på i tre delar: Direkt kommunikation, till exempel genom att prata med varandra. Abstrakt kommunikation, att kommunicera på ett undermedvetet plan. Det kan helt enkelt handla om abstrakt dans till musik i ett ljussatt rum och det är den enda delen i föreställningen som är förutbestämd, där publiken inte kan vara med och påverka innehållet. Och så associativ kommunikation där rörelser och lek med föremål öppnar upp för egna tolkningar.
Ett exempel på det är en scen som uppstod under en av de testföreställningar som nu görs innan premiären: Sladden till en telefonlur var kopplad till ett vedträ intill en bild av ett apansikte och bredvid satt Per. Lise-Lotte lade till ett ljud av en surrande fluga och det skapades en stämning som sedan gick över i någonting annat.

De här testföreställningarna är viktiga i utformande av Huset har vingar. Vad fungerar och var ska man tänka om?
Tydligen måste workshopdelen av föreställningen ha en mer bestämd struktur och ibland behöver publiken styras i vilka föremål de ska upptäcka och utforska på scen. Det upptäcke man häromdagen.
Tester och repetitioner fortsätter de kommande veckorna för att få verktyg och erfarenheter. Vad som sedan händer på scen i slutet av november kommer både vi och Räserbyrån få se då. Allt är möjligt, till och med hus kan lyfta.

Karolina Brock

www.raserbyran.wordpress.com

Fler Nyheter

Annonser