Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Torsdag 01 oktober 2020

”Av dina steg jag väntar liv och död”

2010-11-19

Fakta:

Namn: Victorias Nej
Koreografi: Gunilla Witt
Plats: Palladium, Malmö
» http://www.dansstationen.nu

Så sammanfattade Victoria Benedictsson i sin ”Stora boken” sin
egen förälskelses hjälplöshet- fascinationen för Georg Brandes som
förvandlar henne från en fri människan till en marionett i ett spel
där hon satsat alla korten på fel nummer. Men är det verkligen så?
Ny forskning visar att hennes dramatiskt ordnade självmord – som
sägs ha inspirerat Strindberg till hans Fröken Julie – och som med
åren hunnit bli en litterär soapopera där hennes make och Brandes
ömsom haft skurkrollen – i stället skall ses som en modigt övervägd
handling för att åtminstone få en postum upphöjelse. En stark kvinnas
rop för att bli förstådd. Om hon själv hade anat hur man i framtiden
skulle utnyttja hennes självmord skulle hon säkerligen ha lagt undan
den där rakkiniven!
I Gunilla Witts Benedictssonsolo Victorias nej skymtar man
inget av detta. I stället är det fortfarande den eviga förälskelsen
som står i centrum. Föreställningen utspelar sig på hotellrummet i
Köpenhamn de sista timmarna i hennes liv, sägs det i programbladet.
Hennes långa detaljerade testamente var redan färdigskrivna, rakkniven
införskaffad. Är det då trovärdigt, som Witt gör, att framställa henne
som en kåtlysten kvinna som i sin ensamhet tar till soffan för att
stilla sina erotiska fantasier för att stunden efter fortsätta sitt
skrivande. Är det inte bara att dra ut på soapoperan?
I hela sitt
författarskap visar hon dessutom att hon hyser stark avsmak för den
fysiska kärleken. Hon önskar ju bara att få mannen och kvinnan att
komma på lika fot.
Men föreställningen blir ändå till en upplevelse tack vare den
duktiga dansaren Janni Groenwold Tschanz som med sitt minimalistiska
teatraliska rörelsespråk lyckas skapa ögonblick av poesi då tiden
verkar stå still. I första scenbilden sitter hon med ryggen vänd mot
publiken, iklädd en vacker tidstypisk biedermeirklänning. Först
orörlig, sedan börjar armarna röra sig som om hon ville flyga bort.
Fingrarna får plötsligt liv, spretar allt snabbare. Hon slingrar sig
fast i bordet framför henne som på detta sätt ges innehåll. I samma
ögonblick verkar hennes tankar klarna. Hon skriver så pennan glöder,
går runt med sin käpp som hon lyckas göra sig fri från, klär av sig så
när som på korsetten och de spetsdekorerade puffiga underbyxorna för
att stunden efter slingra sig runt soffan tills hon hör de där
efterlängtade stegen utanför.
Witt har också valt att citera en scen ur Cullbergs Fröken Julie. Och i ett befriat ögonblick kastar dansaren sig ut i en
steppkoreografi signerad Fred Astair som förvisso hör till
föreställningens ljusaste ögonblick.

Ann Jonsson

Fler Föreställningar

Annonser