Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Tisdag 20 oktober 2020

Vibrerande känslor

2010-11-17

Fakta:

Namn: Kött
Koreografi: Anna Vnuk
Musik: Musiker: Anders Bladh, Daniel Ekborg, Mats Nahlin, Bo Stenholm
Plats: Backa Teater
» http://www.stadsteatern.goteborg.se/backateater/

Sex gör oss lyckliga, hör jag i förbifarten att en undersökning visat. Javisst, hela vår fortlevnad vilar på sexualiteten, tur då att den har ett positivt driv. Men vägen fram till tillfredsställelsen kan vara nog så knölig. Särskilt för debutanterna, de som är på väg att stiga in i den magiska lyckovärlden. I vår frigjorda och översexualiserade tid är det lätt att glömma själva början. Många tycker det är pinsamt att tala om den.
Koreografen Anna Vnuk räds ingenting. Inte heller att berätta för de unga om köttets lust och längtan. Och hur sexualiteten faktiskt fungerar. I Kött på Backa teater ger hon oss den lektion hon själv – och många med henne – hade önskat sig som ung. Utan en enda plansch på könsorganen i genomskärning. Istället angriper hon ämnet med innerlig värme och charmig saklighet.
Helhetsgreppet är tryggt. Anna Vnuk är inte bara koreograf, hon är dramatiker och regissör också. Tillsammans med ensemblen sätter hon köttet i dallring med ord, rörelse och musik.
Jenny Kronbergs scenbild är enkelt funktionell med ett rosa stråk i de grå nyanserna. Formen är en rätvinklig cirkusmanege med Backas musiker på en egen hylla och svängrum för kroppskonst på golvet.
Anders Bladh, Daniel Ekborg, Mats Nahlin och Bo Stenholm utgör en vänlig farbrororkester i rosa jackor. De backar upp sångaren Johnny Teardrops (Kjell Wilhelmsen), inte bara musikaliskt. Den här gången spelar orkestern inte nyskriven, egen musik men väl en skön blandning godingar med allt från Ray Charles till Håkan Hellström.
Längtan efter närhet, kropparnas förening, är den livsfarliga ledning som drar genom pjäsen. I korta scener blottläggs känslorna. Allt berättas rakt och chosefritt med oemotståndlig publikkontakt.
Scenerna avlöser varandra sömlöst, rytmen är välavvägd och varierad, humorn lika pricksäkert tajmad som generös. Flicka söker pojke eller flicka längtar efter flickvännen som flyttat. Allt är lika personligt som allmängiltig. Skådespelarna agerar under egna förnamn klädda i avspända mjukisplagg.
Identifikationen är hela tiden nära. Samtidigt lägger Kött en betoning på tjejernas perspektiv. Här finns inget dunka-dunka som ger status, istället framhålls att clitoris har samma behov av svällande stånd som penis, för att det ska kännas bra.

Blev du skraj nu? Jo, här nämns saker vid sitt rätta namn. En av de längsta scenerna är en detaljerad genomgång av hur ett samlag går till. Serverat rakt upp och ner av fyra röster bakom varsin mikrofon. Sakligt sensuellt. En poetisk motvikt finns i dansen med måttbanden och i en mörkerlek med pannlampor undersöker ensemblen kroppens olika delar. Hela tiden varierar Vnuk sin giv. Hon går tätt inpå känslorna och relationerna.
Alexander Salzberger går loss som en clitoris riddare med fullständigt fokus på den drömda partnerns behov och med därtill anpassad utrustning. Det blir virtuos komik utan att förlöjliga den unga ivern.
Marall Nasiri har en kvick och gudabenådad närvaro. Känslorna vibrerar i den späda kroppen, till och med de ledsna tarmarna tror jag på.
Anna Harling och David Fukamachi Regnfors är flickan och pojken som dras mot varandra men fumlar med kontakten. Vågar man ringa och vad säger man då? Allt går inte via chat ens idag.

Spelas t o m 29/1.

Texten är tidigare publicerad i Göeborgs-Posten 15 november.

Lis Hellström Sveningson

Fler Föreställningar

Annonser