Electropop med dansinslag

Dans och musik som en självklar sammansättning gäller inte i alla genrer. Att electropopduon Pacific! slår sig ihop med koreografen Olof Persson presenteras som en händelse.
Daniel Högberg och Björn Synneby har inspirerats av det tidiga 1900-talets konstnärsmix i Paris – i deras kostymer får jag faktiskt en flashback av scenografin till Svenska balettens Relâche. Men Narcissus blir dessvärre mest en väldesignad konsert med inslag av dans.
Temat är hämtat från den grekiska myten om Narcissus som förälskade sig i sin egen spegelbild. Olof Persson tar med dansarna Gunilla Jansson och Rebecca Evanne för att förstärka sina svängar.
Sångerskan Sarah Assbring, El Perro del Mar är också inbjuden och ger röst åt Echo, som förälskade sig i Narcissus. Alltsammans är förpackat i en läckert blank och speglande scenografi, diskokulorna i taket kunde gärna få snurra mer på Atalante i Göteborg. Popen flödar mjukt och Sara Assbring stiger ner bland dansarna med välmodulerad auktoritet.
Inför detta kapitulerar Olof Persson. Rörelseleken i spotlights med växlande käglor är lovande, men utvecklingen kommer av sig. Dansen blir helt underordnad och glider mest med i den räcka njutbara låtar som Pacific! bjuder på.
Spelas under hösten även på Moderna Dansteatern i Stockholm och Dansstationen i Malmö.

Texten är tidigare publicerad i Göteborgs-Posten 31 oktober 2010

Lis Hellström Sveningson