Spännande isländsk festival

Reykjavik Dance Festival är ett återkommande evenemang varje höst sen 2002 på initiativ av sex självständigt arbetande dansare.
Målet är att skapa plattform för att synliggöra nya isländska dansverk och många har haft premiär på festivalen, så även i år (1-5 september).
Denna gång bjöd man på verk av Erna Ómarsdóttir & Valdimar Jóhannsson, Margrét Sara Guðjónsdóttir, Ólöf Ingólfsdóttir, Steinunn Ketilsdóttir, Isabelle Schad & Laurent Goldring (Tyskland/Frankrike) Saga Sigurðardóttir & Anat Eisenberg (Israel), Danceföreningen Krummi, Valgerður Rúnarsdóttir, Hrafnhildur Einarsdóttir, Tinna Grétarsdóttir & Sólrún Sumarliðadóttir och svenska Muscle And Hate Crew med Elizabeth Ward (US), Minna Kiper (SWE), Susanna Leibovici (SWE) and Valentina Desideri (IT).

Det energiska verket som Danceföreningen Krummi bjöd på – Þá skal ég muna þér kinnhestinn eller Look back with Vengeance – var inspirerat av kvinnliga hjältar från de isländska sagorna samt folksägen och myter. Det fanns poetiska ögonblick bland alla kraftfulla slagsmål och konfrontationer, koreograferad av de fyra unga dansarna: Katrin Gunnarsdóttir, Saga Sigurðardóttir, Sigríður Soffía Níelsdóttir och Snædís Lilja Ingadóttir, spännande nya talanger.

Bland de föreställningar jag såg var också Ólöf Ingólfsdóttirs meditativa Eins og vatnið / Like a water. Med en blid kraft visade Ólöf i sin soloperformance styrkan i att uppmärksamma och att bli berörd; ett verk som blev glittrande vackert i sin matematiska klarhet.

Ett trumfkort var Erna Ómarsdóttir med ännu ett gränsöverskridande verk, Digging in the sand with only one hand. En föreställning hon gjort tillsammans med musikern Valdimar Jóhannsson, inspirerad av sand och hav, men även av Islands one and only cowboy, en sångare som byggde upp en countryvärld i en liten fiskeby på nordkusten och som inte kunde sluta materialisera sina drömmar. Ernas berättartalang kom inte minst till uttryck i sång denna gång, ett slags utveckling av The Talking Tree, med överraskande variationer, allt ifrån det känsligt sköra till det kraftfult groteska.

På det hela taget var det en stor variation i isländsk nutida dansteater som festivalen bjöd på. Internationella gäster som Göteborgsbaserade gruppen Muscle And Hate Crew med Waterfalls och Isabelle Schad från Berlin med sin minimalistiska Unturtled, gjorde också sitt för att attrahera dansintresserade i Reykjavik.

Kristín Bjarnadóttir