Liten rimlig dans

Och vilka gränser är det som är rimliga? Vanliga kroppar som inte är yrkesdansarkroppar utmanar strax dansens många måsten, och en som vill undersöka och utmana är Malin Hellkvist-Sellén.

Verket Inom rimliga gränser för fyra ”vanliga”, varav en rullstolsburen, och två dansare är en försiktig inventering av mänskliga rörelser.

Lika försiktigt ber de sex på scenen varandra, helt tyst och mumligt, att hjälpa till med att lyfta upp ett ben, snurra runt någon eller putta på bakifrån så att man vippar från ett läge till ett annat.

Som ganska ofta kan man börja tänka att det här är nog mest intressant för de på scenen hoppande, linkande, rullande. Lite småfnissigt i publiken när det ser för avigt ut. Men mot slutet och med lite musik till stöd bildas en ganska gripande chorus line med en fråga till oss alla: hur är det nu? Är man människa eller är man dansare?

Det är i all ringhet en påminnelse om att dans som konstform ofta riskerar att teknifiera och laborera sig till döds. Dansandet tillhör människan med stort M, som under denna lilla timme.

Publicerat i Expressen.se/Kulturen/Scenbloggen 23 sep 2010

Margareta Sörenson