Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Söndag 27 september 2020

Yvonne i ny tappning

2010-09-15

Fakta:

Namn: Yvonne Prinsessa av Burgund
Författare: Witold Gombrowicz
Regissör: Luc Bondy
Plats: La Monnaie
» http://www.lamonnaie.be/

När Witold Gombrowicz på trettiotalet skrev Yvonne prinsessa av
Burgund
som han själv betraktade som en slags personlig inre
betraktelse – ”La pièce était en moi, et j´étais en elle” (Det handlade om mig och jag fanns i henne) säger han
själv i sina memoarer – anade han inte vilken succé denna hans första
pjäs skulle bli i teatervärlden och ännu mindre att den idag också
skulle bli en opera.
Själv minns jag Ingmar Bergmans uppsättning från sent 50-tal och
beklagar att ha missat den tyske kompositören Boris Blochers
uppsättning från 70-talet med Pina Bausch i rollen som Yvonne.
Den belgiske kompositören Philippe Boesmans operaversion som nu
visas på operan i Bryssel, efter en kritiker och publikrosad premiär
vid Parisoperan förra hösten, är en charmerande tragikomisk,
absurdistisk och pervers uppsättning där regissören Luc Bondy
tillsammans med bl.a. koreografen Arco Renz, lyckas trolla fram det
aktuella i pjäsen.
Vi befinner oss inte längre vid något fiktivt hov i Polen. Allt
känns som om hela historien utspelades här och nu. Som i en film av
Pasolini.
Dräkterna är metallglänsande enligt senaste trenden.
Åtklistrande silver och guldinpackningar för herrarna och absurt
kitschiga klänningar och tunga pråliga smycken runt hals, armar och
fingrar för damerna. Blonderat, silikonerat allt i tidens anda.
Kungen är en uppenbart sexuellt rubbad person som joggar runt iförd
förgylld joggingdress och gympaskor.Tvekar om han skall våldföra sig på
Yvonne innan han dödar henne, som han gjort med en sömmerska.
Yvonne
verkar vara likgiltigheten själv där hon ligger på en säng mitt på scenen
med sin pandamjukis. Inget verkar kunna få henne att ändra sig.
Rollen som den nästan molltysta Yvonne spelas skickligt av den
tyska skådespelerskan Dörte Lissewski. Men man kan undra varför man
inte i stället valt en dansare eftersom hennes rollgestaltning mest
utgörs av ett expressivt kroppsspråk där mimen suggererar lika mycket
medlidande som galenskap. Hon hoppar och glider runt som en gummidocka
när hon inte kastar sig runt på scenen med en uppsyn som ingen kan bli
klok på. Av de få ord hon skriker fram minns man mest ”en cirkel,
stick iväg ”.
Iförd lite urvuxna ungflickskläder och rosa gympaskor med vita
sockor för hon tankarna till en tonåring i revolt mot sin omgivning.

Prinsen är en alldaglig trist figur som mest tillbringar dagarna med
att läsa tidningarnas horoskop. För att provocera sin omgivning
beslutar han sig plötsligt för att förlova sig med Yvonne som ingen kan uthärda.

Men de gifter sig aldrig och i slutändan beslutar alla att mörda henne
under en galakväll genom att tvinga henne äta så mycket fisk att benen
kväver henne till döds. En slags kombinerad bröllops-mordscen där alla i hela
”hovet” står samlade iförda svarta kläder somliga med solglasögon,
som om de vill gömma sig själva. Lite som en maffiabegravning där alla
verkar medbrottslingar i all sin gemensamma förnedring. Men det är också en
tragedi i bästa shakespearanda där groteskeriet inte bara slår över i
perversiteter utan där alla våra svagheter blottas. Varför har vi
fortfarande så svårt att tolerera avvikande personer verkar sensmoralen
vara.
Musiken är en lyckosam blandning av det mesta från Monteverdi till
jazz där texten, sjungen på franska av vokalister och kör får hela
orkestern att vibrera fram en mängd fascinerande tonlägen där varje
minsta perversitet kommer fram. Ett långt vibrerande klinkande på piano
för att ironisera, en slags lek med olika instruments specificitet
för att locka fram det ironiska. En lika tokrolig som djuplodad musik
där jazzen sätter igång rörelsen, får det hela att vibrera och som sagt får
oss själva att känna oss delaktiga.
Det är en vacker opera om förnedring som
sätter våra tankar i rörelse. Själv lämnade jag teatern med Brel i
tankarna. Han som med sång och musik lyckades att trolla fram stundens
rätta ögonblick.

Ann Jonsson

Fler Föreställningar

Annonser