Tillplattandets konst

Mycket av scenkonstens innersta hur och varför ställs på sin spets i små former. Lilla Circo Ripopolo är i miniformat, och trots att jag vet att det är smällkallt på Subtopia-festivalen vid Albysjöns strand, framhärdar jag: se A Rovescio! Se den! En extra kofta och vantar är det värt!

Här genomförs från första till sista stund en finurligt uttänkt och parodisk anti-clownföreställning som konsekvent skjuter sig i foten. Varje gång något roligt uppstår och tar form, smulas det ner så att man måste skratta åt det tillplattade. Sättet det blir tillplattat på. Två aktörer etablerar raskt den klassiska helan och halvan-strategin, en är dum och en är klok. Och den dumme får alltid våra sympatier inför den klokes tyranniska besserwissighet.

Redan spelöppningen är en förtjusande studie i bakvändhet – alla i publiken får inte plats sedan biljetterna stämplats i en högtidlig procedur. Hur ska det lösas? Den tänkta spelplatsen bakom en ”riktig” cirkus är också ett fynd; där sitter vi så att säga på underhållningens bakgård och bespisas med smulor från överflödets bord.

Absolut för alla åldrar också, utom de allra minsta. Och faktiskt, två vuxna män som leker gorillor och gör konster med snigeln Carlito – det är roligt för alla.

Publicerat i Expressen Scenbloggen 4 september 2010

Margareta Sörenson