Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Torsdag 24 september 2020

Street utan gatusmart hårdhet

2010-09-04

Fakta:

Namn: H3
Koreografi: Bruno Beltrão
Musik: Lucas Marcier, Rodrigo Marçal – ARPX
Ensemble: Grupa de Rua
Plats: Dansens Hus, Stockolm
» http://www.dansenshus.com

Det börjar med gatuljud och en hand som rör sig. Två killar i t-tröjor, jeans och gympaskor befinner sig till vänster på scenen. Han med handen har en rörelse i kroppen, talar med den, och får med sig den andre i aldrig tidigare sedda uttryck.

Det är hiphop och street men ändå inte. Den brasilianske koreografen Bruno Beltrão har befriat streetdansen från bombastisk tävlingsmentalitet och dånande musik. I stället låter han denna manlighetsdyrkande dansteknik gestalta sin motsats, någonting abstrakt och subtilt, ömtåligt och inkännande.

Det är så otroligt befriande och omskakande att se de här dansteknikerna utan sina obligatoriska klichéer att vad som händer på scenen nästan blir underordnat. Men det handlar om nyanser, känslor och ömtåliga relationer. Det är som om dansarna rörde sig i subtila spänningsfält av relationer, som om de hade laserstrålar mellan sig vare sig de dansar i duetter eller i hel ensemble.

Koreografin utgör en sorts antites till tekniken, en inverterad streetdansshow. Det är bara män på scenen, men det är en manlig värld där männen klätt av sig sin stöddighet och machoroll.
Till skillnad hur det brukar vara i streetdans görs ingenting i den här föreställningen enbart för att dansarna ska visa vad duktiga de är. Här finns huvudsnurr och handstående men tekniken används för att uttrycka något, inte för att visa upp.
Formen finns kvar, dansarna gör solon och de battlar, men i stället för att visa upp sig kastar de in varandra på scenen och springer baklänges eller nosar på varandra som hundar.
Mot slutet av föreställningen blir tempot intensivare, dansarna uppnår en mirakulös snabbhet. Snart finns alla nio på den mörklagda scenen, det hörs ljud från deras fötter, deras framåtböjda ryggar skymtar.

Musik och ljud bygger på verklighetens gatuljud. Rytmerna skapas av dansarna själva. De ser ut som om de kom mer eller mindre direkt från gatan, i jeans eller shorts, olikfärgade tröjor och gympaskor. Men den gatusmarta hårdheten är borta.

Karin Kämsby

Fler Föreställningar

Annonser