Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Onsdag 21 oktober 2020

Röda sten i svart-vitt

2010-09-01

Fakta:

Namn: Arabiska mäns mobbade kroppar
Regissör: Mellika Melouani Melani
Plats: Röda sten, Göteborg
» http://www.festival.goteborg.se/

Det är i mötet med konst den här festivalen har sin styrka i år. Jag saknar tidigare upplagors generösa inslag av gatuteater, festivalen har blivit osynlig för den som inte köpt biljetter. Men på Göteborgs Konstmuseum väntar ett äventyr för den som får en biljett till Symphony of the Missing Room. Och den som beger sig till Röda sten blir heller inte lottlös.

Arabiska mäns mobbade kroppar är skapad av Teater Tribunalen och Mellika Melouani Melani. Hon regisserar senare i september Elfride Jelineks nya pjäs Babel på Göteborgs Stadsteater. Att stryka under med stor kraft och gärna i rött är Tribunalens signum, och installationen om arabiska män har typiskt stort och tydligt anslag.

I Röda stens väldiga sal på en underifrån upplyst scen rör sig tolv ”arabiska män”, alla klädda i svarta byxor och med bar överkropp. De går, står och ligger på det lysande golvet, med stetoskop blir deras hjärtljud avlyssnat, uppförstorat. Associationerna löper som pilar till nyhetsbilderna från Abu Graib, från Irak och Afghanistan. I två separata montrar visas på tv-monitorer (dramatiserade) berättelser av människor i Sverige som plötsligt gripits misstänkta för terrorism. Och släppts. Två människogrupper korsar de arabiska männens domän: fyra tonårsflickor klädda i vita sommarkläder, som kliver in bland de liggande männen och sjunger Jag vet en dejlig rosa, och en grupp mammor med små barn. Barnen börjar förtjust jaga de såpbubblor som skimrande och vackra släpps ut över de liggande kropparna.

TV-monitorerna i glasmontrarna hålls av två unga afrikanska män i vita långa höftskynken – precis som dekorativa morer i en park på 1700-talet.

Är det för grovt, för övertydligt av Melani? Skulle man kunna påstå vad som helst med så slagkraftiga medel? Borde inget sägas om muslimsk fundamentalism och terrorism som drabbar fullständigt oskyldiga människor? Jo. Men den här gången påminns vi om hur vaga etniska konturer blivit till ett ”dom” och ett fängelse som låser fast människor i ett orubbligt och orättvist underläge.

Bilden av små blonda tultare som försöker nå såpbubblor bland liggande, sårade, fångade eller döda arabiska män är grotesk och träffande, utmanande och uppfordrande. Den är också mycket vacker och just dess välavvägda estetik gör den både än mer absurd, sorgsen och fasansfull.

Publicerad i Expressen.se /Kultur/Scenbloggen 27 augusti 2010

Margareta Sörenson

Fler Föreställningar

Annonser