Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Torsdag 29 oktober 2020

Kul och busig repetition i parken

2010-08-02

Fakta:

Namn: Ett drömspel
Koreografi: Barnens Utomjordiska Scen
Ensemble: BUS
Plats: Parkteatern vid Vinterviken, Stockholm
» http://www.underjordiska.com/

Ingenting som BUS gör blir någonsin färdigt. Det är inte ens meningen. Barnens Underjordiska Scen kallar sig nu Barnens Utomjordiska Scen och leker August Strindbergs Ett drömspel. För att vara exakt: man leker repetition, för något som kanske ska bli något, sen någon gång. Eller inte. Tiden leker alla sår, som Balettfröken, BUS andliga ledare, brukar säga. (Och nu hör jag henne också snyfta Barnens Utrotningshotade Scen ibland, bidragsbeviljarna har inte riktigt förstått sig på BUS.)

Ett Drömspel alltså, eller DreamPlay, en DrömLek. Onekligen. Efter ett par års förberedande drömspels-lek på bl a skolgårdar vimlar man nu ut i Vinterviken och i Parkteatern/Stockholms Stadsteaters välordnade famntag. De gamla bulliga husvagnarna, frivilliga, amatörer, barn, proffs och publik leker för glatta livet på det lejonbrungula gräset. Där är husvagnen som är som ett dåligt äktenskap där man grälar om kålhuvuden (kålsoppan!) och gnetar om allt. Där är en vagn där Strindberg håller till, fast han är ofta ute och rör på sig med små-strindisar runt sig.

Överst på en molnkrönt vagn tronar Balettfröken själv, vinden sliter i hennes rosa silkessammet, hennes majestätiska bakdel pöser under flaxet. Och Indras dotter kommer från skyarna, och är många små Agnes som kliver fram ur en husvagn, och glasmästaren går omkring med sin sänkhåv. Jesus är också på plats i långskjorta: Störst av allt är kärleken! Och Officeren löper energiskt runt den stora ängen och ropar på sin Victoria. Han åldras raskt med allt gråare och längre hår – Lindy Larsson gör ännu en betydande insats i de mixade konstarternas förlovade land. Ty här sjungs och dansas kors och tvärs, tröstas och leks, leks, leks.

Strindberg dekonstruerad av BUS, igenkännbar fast annorlunda och ny, tillräckligt evig för att fungera också som maskrosbollsfjun blåsta i vinden. I grunden, eller i något av de många lagren, fullständigt och uppriktigt allvarlig kring vårt behov av tröst understruket av alla kvinnliga aktörer i sjuksysteruniform, som vårdar, delar ut plåster och bistår med repliker ur de kringburna rollhäftena.

Repetitionerna har redan börjat vid teatern! Formellt och i verkligheten är DreamPlay en stor Strindbergövning, (men vad är verklighet, vad är dikt?) och introduktion för alla där man kan leka sig in i en gudabenådad pjäs med ändlöst antal utgångar. En fältövning i hur teater och lek är snarlika manövrer som kräver sin Balettfröken, en lekledare med stort hjärta, humor, en hink visdom spetsad med en skvätt galenskap.

Ett kreativt kaos, interaktiv teater, teaterlek där små och stora kan valsa runt på fest i Fagervik eller vara med på bröllopet mellan Brahma och Maya. Verkligen? Ett och annat har kommit nyligen nertrillat från ovan tycks det.

Och så slutligen, i avskedets stund. Aldrig har väl Balettfröken snyftat så hjärtskärande. Så många näsdukar som viftar mot ovan. Jag tänker mig att alla ändå får lite, lite Strindberg med sig hem från Vinterviken.

Publicerad i Expressen Kultur Scenbloggen 28 juli.

Margareta Sörenson

Fler Föreställningar

Annonser