Lockande erotiske rytmer

Ravels Bolero ger en medryckande puls till Marie Brolin-Tanis nya dynamiska koreografi på Pantomimeteatret.

Tivolis balettmästare, Peter Bo Bendixen, äger verkligen förmågan att ge sina internationella dansare på Pantomimeteatret fina utmaningar i såväl den klassiska som moderna repertoaren. Efter säsongens första balettpremiär, Bournonvilles La Ventana, var det denna weekend Marie Brolin-Tanis nya kreation, Catching the Bolero, som fick sin urpremiär på Påfugleteatret. Ett något dunkelt verk i svarta, vita och grå nyanser om möter, kamp och svartsjuka under kärlekens skiftande stämningar.
Dramatiskt startade dansen med dre fina mansdansare Robert Thomsen, Philip Schmidt och Paul James Rooney i piruetter, hopp och höga benlyft och med fingrarna utspretade likt fågelfjädrar, innan kvinnan i vitt, Marjolaine Cazalis, mjukt och drömmande dyker upp ackompagnerad av Henrik Munchs samplade musik med med bekanta Tivoli-ljud.
Tillsammans med Robert Thomsen blir Marjolaine Cazalis föreställningens centrala förälskade par som ger sig hän i kärlekens omväxlande pas de deuxer med vridna ben, starka rörelser och höga lyft. Och här handlar det om de manande rytmerna till Ravels Bolero, alltmedan andra par iförda Åsa Gjerstads hippa, gotisk-inspirerade kostymer med antydningar till fågelfjädrar, gör entré på scenen och stundtals närapå rituellt kretsar runt och blandar sig in i kärlekens prövande och tvivlande dans på gott och ont.
Det blir lite stohej i och med att några av de totalt 17 dansarna sitter bänkade blandat med publiken innan de intar scenen. Men det ger självklart möjligheter till att studera de chica kostymerna på nära håll och det understryker verkets inspiration från och spegling av de förälskade runt om i Tivoliparken.
Koreografins ensemblescener fungerar riktigt fint, inte minst männens kraftfulla dans som matchar musikens pågående rytmer. Några av de kvinnliga dansarna dansar raffinerat med en svart tåspetssko på den ena foten och en vit mjuk balettsko på den andra foten. Det pågår en fin dynamisk utveckling i dansen, som slutar med en lång kyss och ett vackert hopp när den livliga Marjolaine Cazalis kastar sig i armarna på den dejlige Robert Thomsen.

Spelas till 24 september på Pantomiteatret, Tivoli, Köpenhamn.

Vibeke Wern