Svensk-danskt på Skuespilhuset i Köpenhamn

Programmet Outside In med Cross Connection Ballet Company, som namnet till trots visar modern dans, startar med verket Chiaroscuro av Constantine Baecher.
Tre kvinnliga dansare sitter med ryggarna vända mot publiken. Med armarna ritar de en cirkel i luften, en rörelse som strax konstnären Johan Ebbesen överför till en målarduk längst bak på scenen.
Anslaget är detsamma i dansen som på duken på scenen, men efter det improviserar konstnären sig fram i svart, vitt och rött samtidigt som dansarna visar sin instuderade koreografi.
Ändå är det som om de två dukar med abstrakta motiv som vi till sist får se på scenen berättar om essensen av vad vi har fått se på scenen.
I det dunkla ljuset har de tre gratierna närapå levandegjort en renässansmålning i så kallad chiaroscuro – i stil à la Caravaggio – där deras vita armar och ben lyser upp det mörka rummet, medan deras långa blodröda strumpor såväl skapar dramatiska som erotiska associationer.
Chiaroscuro är ett mycket intressant verk som bjuder in publiken i en dunkel och gåtfull värld. Sen är det också härligt att få se en skapande bildkonstnär på scenen tillsammans med dansarna. Det är en väldigt spännande kombination.
I svenska Tim Matiakis verk Piasme hänger en kvinna i en wire fritt svävande ovanför golvet. En man ligger under henne och de får kontakt via händerna.
Likt en metronom sätter han henne i rörelse i rummet. Han stoppar henne mitt i rörelsen, så att hon hänger stilla i luften, likt en pendyl som plötsligt stannat. Allt är stilla, inget hörs förrän fyra manliga dansare ställer sig i en halvcirkel och omväxlande gör ljud och rörelser som tillsammans skapar en rytm som stiger och intensifieras, särskilt när mannen och kvinnan tar del av samvaron.
Det är som en underhållande stamdans som passar väl ihop med kostymerna som är gjorda enligt principen lager på lager.
Piasme dansas till ett intressant bildskapande ljuduniversum av Jacob Skøtt och Andreas Wetterberger.
Fyra dansare och tre ur publiken med ipod i öronen intar scenen i svenska Martin Forsbergs verk Working Title. Publiken hör ingenting, men de uppträdande får besked genom sin ipod om vad som ska göras på scenen, som är indelad i sex olika fält. De meddelanden som dansarna får varieras för varje föreställning och det gäller även för de uppträdande ur publiken, så att det hela blir till en workshop inför öppen ridå.
Det dansas ändå i det här verket och särskilt Jonathan Chmelensky rör sig i klassiska steg, men det är snarare en mycket skojig performance, som tydligt visar på hur vi mitt bland alla människor går om kring i vår egen lilla värld. Vi är helt frånvarande inför den omgivning som vi befinner oss i, därför att vi lyssnar till musik,eller är upptagna av något helt annat.
Det förekommer inte mycket interaktion mellan de olika karaktärerna, snarare är det risk för att de ska råka krocka med varandra, upptagna som de är med sina olika göromål.
Och när den stora porten öppnas på Portscenen, och aftonen sista ljusstrålar faller in på scenen och de muntra ljuden från den nyligen öppnade Ofelia Beach (en strandbar utanför teatern) så blir det verkligen tydligt att omvärlden har varit utestängd.
Det är ett skojigt avslutande nummer på en spännande dansafton med svenska inslag och på köpet får vi också se två tidigare visade verk: Forgetting You Is Like Breathing Water av Tim Matiakis och Map of Me (and You) av Louise Midjord.
Dessutom får publiken också tillfälle att se videor, som visar hur verken blivit till under loppet av en månadslång workshop.

Torben Kastrup