Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Söndag 27 september 2020

C’est magnifique!

2010-06-30

Fakta:

Namn: Three solos and a duet
Koreografi: Aleksej Ratmanskij, Benjamin Millepied och Mats EK
Ensemble: Ana Laguna och Michail Baryshnikov
Plats: Théâtre de la Ville, Paris
» http://www.lesetesdeladanse.com/

 För sjätte året i rad och budgetnedskärningar från kulturministern till trots startade Les étés de la danse de Paris, Paris danssommar, med säsongens kanske allra mest spännande program med Ana Laguna och Michail Baryshnikov i Three solos and a duet(Tre solon och en duett).
 
I det första solot Valse-Fantaisie i koreografi av före detta balettchefen för Bolsjojteatern Alexei Ratmanskij, närmar sig Baryshnikov en imaginär spegel samtidigt som en röst förklarar de omständigheter under vilka partituret skrevs:  Glinka, som anses vara den ryska musikens fader träffar Jekaterina Kern, en dotter till Pusjkins musa och blir kär. Många år sedare när de träffas igen inser han att han inte längre är förälskad i henne. När rösten tystnar. Rycker Baryshnikov på axlarna och dansar ett eko av detta tema. På mindre än tio minuter går han igenom förälskelsens och den förlorade kärlekens våndor, vänder sig till spöken som bara han kan se och dansar med det förgångnas vålnader, en komplett iscensättning av en rysk roman.
 
Det andra solot Years Later (Många år senare) av Benjamin Millepied bjuder formligen in ett spöke på scenen, nämligen Baryshnikovs tidigare jag. Här får man se Misha dansa på en enorm filmförstoring från 60-talet när han tar klasser för balettpedgogen Alexander Pusjkin på den berömda Vaganova skolan i dåvarande Leningrad. Ett humoristiskt och nostalgiskt möte, fyllt av irritation över ungdomens arrogans och tidens gång.
 
Solo for two är en scenversion av Mats Eks dansfilm Smoke skapad för Sylvie Guillem och Niklas Ek.
Ana Lagunas jordnära och mer åldrade kropp tillför känsla och eftertryck till ett verk som gestaltar stadier av desperation and more elderly body adds gravitas and poignancy to a piece hinting on despair, och Eks egen musa är helt magnifik, det är enormt imponerande.

 
Place (Ställe), även det av Mats Ek är slutligen det verk där de båda dansarnas olika tekniker kan mötas. Det inledande pas de deuxet är harmoniskt och komplext på ett sätt som snart övergår i en mer fantastisk utveckling, lika oförutsägbar som som musiken av Fläskkvartetten.
Nyligen yttrade sig den 62-årige Baryshnikov i en intervju i tidskriften City Arts: “Hopefully craft gets better with age and experience. Then of course you’re losing your body and flexibility and all those things. This means again you have to use your head and figure out how to perform with a sense of economy and purpose and focus. That’s a whole new life, of course.” (Förhoppningsvis utvecklas förmågan med tilltagande ålder och erfarenheter. Man förlorar ju alltmer av styrka och rörlighet, men det betyder ju att man i högre grad måste fundera ut hur man ska kunna lösa uppgiften mer sparsmakat och med tydligare syfte och fokus.)
De två danslegenderna föreföll hylla en helt ny slags liv med sitt dansprogram och publikens applåder var i paritet med dem som verkligt stora rockstjärnor bevärdigas.
I juli fortsätter Sommardansen i Paris med ett göstspel av baletten från Novosibirsk.
 
 
 
 
 

Simona Gouchan

Fler Föreställningar

Annonser