Belastad folklore

Kring nationaldag och midsommar står folkdans och folkdräkter högt i kurs. Men vad är det för historia som göms i knätofsar och kjolveck? I sin nya soloföreställning I denna ljuva problematiserar koreografen Marika Hedemyr dessa förment folkliga symboler. Med utgångspunkt i dansglädjen från hennes egen barndom, nystar hon sig fram till en komplex bild.
Till svensk musik med fioler, dragspel, Taube och Jan Johanssons jazziga vemod glider hon fram i dala- och vingåkerssteg. Cirkeln är en outslitlig grundform och kurbitsen övervakar i fonden. Men ur rörelsen filtrerar koreografen fram uppfordrande mening.
Vem planterade folkdräktens återkomst? Hur kommer det sig att Oxdansen, om två fulla karlar som slåss, får representera det svenska när barn samlas på internationellt fredsläger?
Hedemyrs version i form av arm- och underarmsmim mot en bordsskiva är föreställningens höjdpunkt, såväl koreografiskt som tematiskt.
Dansteaterformen är funktionell för koreografens undersökning. Turerna går en aning på tomgång i mitten, men det förtar inte effekten av hennes plötsliga vånda inför mormoderns vackra, hemsydda dräkt. Hur ska hon bära den?

Spelas även på Världskulturmuseet under Göteborgs Dans- och teaterfestival samt på turné våren 2011

Texten är tidigare publicerad i Göteborgs-Posten 5 juni 2010

Lis Hellström Sveningson