Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Tisdag 22 september 2020

Universell Kaguyahime

2010-06-21

Fakta:

Namn: Kaguyahime
Koreografi: Jiri Kylian
Ensemble: Opéra national de Paris
Plats: Bastiljoperan i Paris
» http://www.operadeparis.fr

Det på Parisoperans balettchef Brigitte Lefèvres begäran som den tjeckiske koreografen Jiri Kylian har gjort en nyuppsättning av sin balett Kaguyahime.
Den berättande baletten skapades ursprungligen 1988 för the Nederlands Dans Theater som stod under koreografens ledning fram till 1999.
Berättelsen om Kaguyahime, härrör från en saga från 1000-talet som annses vara den äldsta prosatexten i den japanska litteraturhistorien. Oräkneliga versioner på teatern, i teckningar, målningar, filmer, mangaserier och till och med videospel har återberättat historian om Månprinsessan som kommer till jorden i en bambustav. Trots att hon står för allt vad fred och själslighet heter väcker hennes skönhet rivalitet och krig mellan hennes tillbedjare. Eftersom Kaguyahime inte kan uthärda allt lidande återvänder hon till månen.
Det fantastiska partituret av Maki Ishhi spelar den mest avgörande rollen i det här verket, som snarare är narrativt än abstrakt.
I orkestern, under ledning av Michael de Roo, ingår även en traditionell gagakuhov-ensemble, samt parallellt med den europeiska slagverkaren även en japansk Kodo grupp som behärskar sina trummor utsökt väl. En enormt imponerande daiko, en stor japansk trumma hänger centralt över Bastiljoperans stora scen, som en symbol för månen.
I den andra akten hoppar slagverkaren upp ur orkesterdiket och rusar ut på scenen för att göra bruk av den för att illustrera en stridsscen och lyckas på så sätt skapa en känsla av såväl fara som spänning. Tyvärr förtas det hela av överdriven användning av stroboskopljus, som om det skulle vara frågan om en nattklubb på 1980-talet.
Frånsett musiken undviker Jiri Kylians version av Kaguyahime alla former av exotism, här finns varken kimonos eller orientaliska sättstycken. Koreografen föredrar abstraktion för att ge berättelsen en mer universell tolkning.
På premiärkvällen tolkades den ångestridna prinsessan av Marie-Agnès Gillot, iförd en glittrande silverleotard. Stundtals satt hon likt en Budda, och ibland knäböjde hon på ett sätt som fick henne att likna en staty. Hennes extremt minimalistiska solon i slow-motion med lätt vridna höftrörelser, är nästan hypnotiserande, som för att återskapa en zenbudistisk känsla. Men de skapar äver möjligheter för ett mer flytande scenspråk.
Ensemblepartierna, särskilt de som dansas av männen, visar verkligen på vilket snabbt och kraftfullt rörelsespråk Kylian använder sig av, rörelser som går i dialog med musikerna och såväl koreografen som musikerna hyllades av publiken på premiärkvällen

Simona Gouchan

Fler Föreställningar

Annonser