En svan från Australien

Ros Warbys Monumental är ett spännande solo. Hon ger en karismatisk och personlig tolkning av den vita svanen, Odette som kan ses som en symbol för den eviga skönheten och den svarta svanen, Odile, det konfliktfyllda mörkret.
Det är gripande symboler i all sin rättframhet. I den vackra slutscenen möter Ros Warbys vita svan levande fåglar som visas på en stor filmduk i bakgrunden. Det är ett direkt tilltal som berättar om en värld där vi själva delar fåglarnas kamp för överlevnad.

I första scenen är hon klädd i en klassisk fjäderbemängd tutu och rör sig med avmätta arm och huvudrörelser. Men Warbys svan besitter andra egenskaper. Den kastar plötsligt av sig fjäderdräkten för att bli till en slags svartklädd skränig gestalt, vars energiska och rytmiska utspel förstärks genom projektioner i bakgrunden. Expressiva rörelser men också tal och humoristiska vändningar förstärker utspelet som inte bara handlar om att försvara den oskyldiga svanen som vi på olika sätt misshandlar utan också för att visa på att det i var och en av oss också döljer sig en aggressiv krigare som är färdig till förstörelse men också till försvar.
Hennes solo är tänkvärt och skickligt utfört med sin blandning av nostalgiska klassiska dansrörelser som hämtade ur Fokins Den döende svanen i kombination med nutida improviserade rörelsevariationer. Tillsammans med filmsekvenserna av levande fåglar blir det till en upplevelse som pekar på vårt symbiotiska förhållande till omvärlden, så att scenrummet blir till en länk mellan illusion och verklighet.

Ann Jonsson