Djuriska och lyriska ballerinor

Programmet M/K Ballerina visar med stilistisk bredd och historiskt vingsus ballerinan i många historiska gestaltningar.
”Ballet is woman” sa George Balanchine, som förgudligade ballerinans grace och kroppsliga plasticitet. Och som en av de koreografer, som har skapat något av den mest fantastiska koreografi som finns för kvinnliga dansare, inleds Den Kongelige Ballets nya intressanta program M/K Ballerina också med Balanchines odödliga mästerverk Serenade. Ett verk, som skickar ett sus av hänförelse genom hela Operaen, när ridån går upp för den stämningsfulla inledningsscenen med 17 ballerinor i långa ljusblå tyllkjolar.
Och det dansades mycket vackert på premiärkvällen av en säker Susanne Grinder i spetsen.
Hon har också fått uppdraget att följa i Anna Pavlovas fotspår och dansa Fokins berömda solokoreografi Den döende svanen. Grinder har nått långt i partiet med de karakteristiska böljande armarna men saknar ännu något av den dående fågelns sårbarhet och smärta i sin lite för kyliga framställning.
En helt annan form av expressivitet finns det i solot Five Brahms Waltzes in the Manner of Isadora Duncan som är Sir Frederick Ashtons hyllning till den moderna dansens pionjär Isadora Duncan. I den här rollen var den barfotade Maria Bernholdt i sina långa slöjor helt i ett med sin roll. I skarp kontrast till de milda ballerinorna i den lyriska Serenade står flocken med arga spindelkvinnor i Jerome Robbins’ fascinerande The Cage,där ballerinan likt en stickande insekt med sin tåspetssko spinner in det motsatta könet till döden efter parningen. Vilken sensualitet i det erotiska pas de deuxet mellan hon- och handjuret alias Jean-Lucien Massot och vackra Jodie Thomas – det är aftonens höjdpunkt.
Förväntningarna var högt ställda på Kim Brandstrups avslutande nyskapelse Eidolon, som enlig vad titeln antyder handlar om speglingar och skuggbilder. Det är en god ide att använda spegelmetaforen på danskonsten, som startar med studiet av speglar och stänger i träningsstudion, och det scenografiska rummet är mycket vackert skapat med ljus och videoprojektioner. Men själva koreografin för 13 dansare till Kim Helwegs elegant instrumenterade orkestermusik, är för pasticheartad och lyckas bara glimtvis beröra känslomässigt.

Dansas till och med 5 juni.

Vibeke Wern