Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Fredag 18 september 2020

Röd dröm – Blush

2010-04-30

Fakta:

Namn: Blush
Koreografi: Su En
Plats: Moderna Dansteatern
» http://www.modernadansteatern.se

Det har blivit allt lättare att följa SU-EN in i butons värld. Sedan
hon fick uppsalabor att delta med blommor och hundar i Linnéjubileet
2007 har hennes tolkningar av buto för svenska sammanhang varit
öppnare, blommigare, mer personliga och med humor försedd.
Hennes verk
för barn, Sprätt, Hönskabaret var en rolig mer-än-feministisk studie i
ett enkönat kollektiv, där SU-En var en överdådig chefshöna.

Förra årets Luscious var en ljuvligt grön och yppig hyllning till liv
och växande. SU-ENs gamla förtjusning och specialstudium i
fågelaktighet och knyckigt, sårbart sprättande fanns med, som i det
gamla Chicken Project. Mixat med den särskilda relationen till blomblad
– sammetsmjukt liv och frasande, torr död på samma gång.

Den nya, timslånga Blush, som uppförs en ovanligt lång period om flera
veckor hos Moderna Dansteatern, drar dock iväg åt andra håll. Jag är
inte säker på att jag hänger med. SU-EN och tre andra kvinnliga
butodansare i röda klänningar och varsin rödmålad arm iscensätter på
rött golv och i klänningar i olika röda nyanser ett verk där buton får
vara lika rörlig som styckets tanketråd.

Ena stunden ur-modernism: så här måste det gått till på någon
überbrettl med original-dadaisterna. En komposition av ordljud av en
rätt upp och ned stående butoartist. Bllllllllush! Och så färg som
smetas ut på golvet, eller ringlas rituellt över kroppar som hos någon
postmodernist på 1990-talet. Liksom de projicerade vackra, äckliga,
häpnadsväckande bilderna av Gunnar Stening som visas i ’live
processing’ av Fredrik Olofsson, liksom ljud-musiken i ’live-processing
av Lise-Lotte Norelius, båda vid scenens sida med låga manöverbord.

Samtidigt dunklet från butons andliga mysterium; draget av
kontemplation, stilisering och den intensiva känslan och upplevelsen av
material: tyg, färg, blomblad, klet. Hud, kroppar mot varandra, på
varandra.

Mörkt och blodrött, smetigt och inåtvänt. Kvinnorna går med spretig,
särad gång – fulhetens estetik som understryker bräcklighet och
utsatthet. Kvinnor som ”får” vara fula, galna, icke-till-behag.
Självklarheter i teorin som visar sig vara provocerande i praktiken.

SU-EN vet vad hon gör, det är jag säker på. Men jag vet det inte den
här gången. Det går inte att flyta med på bildernas yta, utan att
förstå deras inre. Undrar om jag kommer att drömma om vita ben där
rödorange färg droppande rinner. Om fosterställningar och ihopknipna
armar, som kycklingvingar. Drömma rött.

Publicerat i Expressen Kulturen Scenbloggen 26 april 2010

Margareta Sörenson

Fler Föreställningar

Annonser