Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Onsdag 25 november 2020

Utfrågning i Riksdagens kulturutskott om sexuella trakasserier

2010-04-09

Forskare och utredare berättade pedagogiskt om läget och om åtgärder när det gäller sexuella trakasserier i Riksdagens Kulturutskotts utfrågning å torsdagen. Det finns för scenkonstområdet en ganska god kartläggning och allt tyder på att problematiken är i stort sett densamma som för arbetsmarknaden i övrigt. Birgitta Englin, Riksteaterns chef och SOU-utredare om jämställdhet 2006, står fast vid att det finns en fundamental brist i teaterns självbild.

Lena Endre står också på sig, men i frågestunden var det f.d. Dramaten-kollegan Solveig Ternström som grillade vidare: har du verkligen ALDRIG sett någonting? Solveig Ternströms bild av sexuella trakasserier är tydlig och klar från 50-talet och framåt, och hon nöjde sig inte med Lena Endres första svar, att i ”så fall är hela livet ett trakasseri” och att ”hon bara tackat för komplimangen” om hon hamnat i en knepig situation.

– Men du måste väl någon gång ha sett hur framförallt unga skådespelerskor verkligen tydligt utsatts och plågats, sådant finns ju! menade Ternström.
Och något backade kanske Lena Endre, men ville ändå se det som att ett litet antal ”otrevliga” personer och att det finns några som uppträder olämpligt. Men som får arbeta vidare för att ”de är populära och drar publik”.

Endres oro var större för att ängslan och kommersialisering tar makten vid teatrarna och att skådespelare och konstnärlig personal hamnar utanför besluten. Den oron är i och för sig rimlig, men på vilket sätt skulle den kollidera med att erkänna att problemet med jämställdheten på landets scener är strukturellt?

Lena Endre bekräftar vad Birgitta Englin pekar på som branschens problem: man förskjuter frågan (inte jag!), förminskar eller förnekar den.

Dansvärlden var inte representerad direkt utan bara indirekt genom Teaterförbundet, men scenkonstområdets problem med korttidsanställningar och en svår arbetsmarknad är där ännu tydligare. Dansarnas karriär är kort och kroppsrelaterad, minst sagt. Utsattheten framför repetitionssalarnas speglar och auditiongeneralernas argusögon förskräcker.

Margareta Sörenson

Publicerad i Expressen Kulturen Scenbloggen 8 april.

Fler Nyheter

Annonser