Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Lördag 26 september 2020

En skarpt minimalistisk Julie

2010-03-17

Fakta:

Namn: Julie3
Koreografi: Jeanette Langert
Ensemble: Dansare: Delphine Boutet, Annika Lindquist, Monica Milocco, Scenografi: Bente Lykke Møller, Ljusdesign: Karl Svensson
Plats: Göteborgsoperan, Lilla Scenen
» http://www.opera.se

Danspremiärerna på Göteborgsoperan duggar tätt. Tilman O’Donnells This is – från förra veckan – har nu fått sällskap av Jeanette Langerts Julie3 på Lilla scenen. Precis som vårregnet jag hoppas på, pekar de här premiärerna på ett uppfriskande sätt framåt. Båda koreograferna hör till de nya och uppåtgående. Samtidigt visar de på spännvidden i den samtida koreografin. De enda som förenar de två verken är att publiken samlas runt omkring dansarna och att vi får komma så tätt, tätt intill dem. Gå själv och se, operan erbjuder paketpris för båda.
Scenografen Bente Lykke Møller sätter dansen starkt i fokus med en vit fyrkant som vi bänkar oss runt. En svart stång i mitten försvinner uppåt, intill svävar en ring och en trapetsliknande form. Vid foten av denna stiliserade midsommarstång ligger Julie platt mot golvet.
Jeanette Langert har gjort dans av August Strindbergs Fröken Julie förr. I Fröken, 2008, lade hon upp henne på ett bord, som klar för slakt. Här är hon klonad till tre. Men redan kostymerna pekar på variationen. Det är olika sidor, olika känslor, olika stämningar hos Julie som under en dryg halvtimme tar fysisk form. Karl Svenssons ljus förstärker tidens dynamik.
Langert arbetar med anatomisk precision. Koreografin överskrider minimalismens gränser, här handlar det om dans på cellandningens nivå. En tå som sträcks, en torso som vrids, en blick som byter fäste. Varje liten rörelse öppnar nya dimensioner. De större blir rena eruptioner. Kroppsligare uttryck är svårt att tänka sig, det här är urskarp dans. Ett par lätta andningar av Hugo Alfvéns Midsommarvaka är det enda som bryter rörelsernas egna ljud.

Delphine Boutet i tunn kråsblus har en vighet som mitt i det kontrollerade känns mjuk. Monica Milocco, med blomsterkrans och stiliserat snörliv, uttrycker en mättad, återhållen kraft. Annika Lindquist kompletterar med vassa linjer, ända ut i tåspetsskorna. Hos alla tre skaver sexualiteten som en fysisk oro.

Den kompromisslösa koreografin ger definitivt Jeanette Langert en spjutspetsroll i den svenska dansens utveckling.

Spelas t o m 21/3.

Texten är tidigare publicerad i Göteborgs-Posten 12 mars 2010.

Lis Hellström Sveningson

Fler Föreställningar

Annonser