Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Söndag 27 september 2020

Utsökt och minimlistiskt

2010-03-11

Fakta:

Namn: Victorias nej
Koreografi: Gunilla Witt
Musik: Dan Tommi Hildén
Ensemble: Scen och ljus: Johan Rödström Kostym och mask: Kia Nordqvist På scen: Janni Groenwold Tschanz
Plats: Atalante, Göteborg
» http://www.atalante.org

Kvinnan i trängt läge går som en stark, röd tråd genom Gunilla Witts dansproduktioner. Vi har sett henne i akvariet, i en övergiven korridor, på vinden, i stugan vid havet, hemma i moderns skugga. Eller som Karin Boye, ensam i skogen, med tyngande tvivel om livet och kriget. Nu är det Victoria Benedictssons tur i Victorias nej, del två i den pågående trilogin Döda diktare dansar.Det övergripande temat gestaltar koreografen Witt i starka, individuella situationer.
På hotell Leopold i Köpenhamn sitter författaren Victoria Benedictsson och skriver. Och väntar – på George Brandes, den store kritikern som hon ohjälpligt förälskat sig i, men som hon i det längsta säger nej till. Fast hela hon vill säga ja.
Witt börjar i sitt utsökta, minimalistiska rörelsespråk. Hon låter rörelserna växa ur vackra bilder. Dansaren Janni Groenwold Tschanz sitter med den raka ryggen mot oss, länge orörlig. Så ser vi hennes tankar ta form. De tvinnar sig som korkskruvslockar ut ur hjärnan, genom armarna, händerna, fingrarna. Armarna lyfter som vingar, i långsam, stadig och fri flykt.
Skrivandet är Victorias centrum, hon lindar sig långsamt kring sitt skrivbord, som för att skydda sin position. Dan Tommi Hildén understryker med ett skarpt raspande ljud i musiken. Men där finns också en mullrande oro, stundvis högt bultande.
Victoria skuggboxas mot mannen som hotar arbetsron. Hon far ut i ångestriden dans. Men hon längtar likafullt, avklädd bjuder hon ut sig på bordet – Witt citerar en scen ur Birgit Cullbergs balett Fröken Julie. Och hon tumlar runt med schäslongen, laddad av den kropp hon vill möta där. I ett befriat ögonblick brister hon ut i Fred Astaires steppnummer Puttin’ on the Ritz.
Victorias nej är en rik och distinkt föreställning, som det blir när Gunilla Witt kondenserar livsdjup i dans. Janni Groenwold Tschanz ger Victoria berörande, tydlig kropp. Hennes bultande liv angår oss.

Texten är tidigare publicerad i Göteborgs-Posten 27/2 2010

Lis Hellström Sveningson

Fler Föreställningar

Annonser